26 Februari 2009

Roberto Saviano om Tucholskypristagaren Lydia Cacho

Etikens makt

Lydia Cacho är ett föredöme för alla som vill bedriva journalistik. Hon är en modig kvinna som har uthärdat fängelse och tortyr för att försvara en minoritet som ingen lyssnade till, för att göra folk uppmärksamma på de övergrepp som kvinnor och barn utsätts för i Mexiko och i världens fattigaste delar. Hon har förmedlat information där ingen tidigare fanns att få och har djärvt utsatt sig för enorma risker genom att ange storföretagare och politiker.

Jag har riktat mina anklagelser mot den organiserade brottsligheten. Jag har öppnat fönster som visat på samröret mellan den organiserade brottsligheten och politiken, men jag har inte explicit angripit min regering. Jag hotas av camorran men jag försvaras av den italienska staten.

Lydia Cacho har utstått ett orättfärdigt fängelsestraff, hon har hotats och torterats i skrämselsyfte för att sedan kunna konstatera att hennes anklagelser var välgrundade.

Betydelsen av hennes vittnesmål har universell giltighet. Överallt där staten är svag, överallt där det finns utrymme för kriminalitet, blir kvinnor och barn de första offren. Handeln med och utnyttjandet av människor är det mest primitiva brottet som, till skillnad från handeln med vapen och droger, ger skyhöga vinstmarginaler och innebär begränsade risker.

PEN-klubbens erkännande av Lydia Cacho är en djupt civiliserad handling.

 


Roberto Saviano
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
översättning: Björn Wiman