18 Oktober 2017

ANNA MATTSSON OM CAMBODIA DAILY

 

Varje morgon gick jag nerför trappan till min altan och hämtade tidningen, som tidningsbudet stuckit in i trädet med de små illröda blommorna; trädet som på khmer heter daem sakakeo. Tidningen var The Cambodia Daily, och min adress var gata 830, Sangkat Tonle Bassac, Phnom Penh.

Cambodia Daily och Phnom Penh Post var mina fönster mot sanningen. De skrev om vad som pågick bakom de politiska och nationella kulisserna. I Cambodia Daily läste jag om landgrabbing, om illegal avverkning av urskog, om lagen mot domestic violence, om förfarandet vid våldtäktsrättegångar, om bakgrunden till mordet på textilarbetarnas fackliga ledare Cheah Vichea, om rättegångarna mot Röda khmererna, om Khieu Ponnarys död, hon som var gift med Pol Pot och som bodde ett par kvarter bort på gata 21, om filmen Who killed Cheah Vichea? läste jag, och om polisvåld, om dödsskjutningar av lokalbefolkning i samband med skövlandet av byar inför sockerrörsplantering, om demonstrerande textilarbetare, om kampen för en rättvisare lönesättning….

Cambodia Daily hade också en mindre utgåva på khmer. Och det ska sägas att texterna i den var starkt förkortade och delvis censurerade.

”All the News Without Fear or Favor”, var Cambodia Dailys motto.

Det slog mig ofta hur modiga de var, journalisterna som arbetade för Cambodia Daily. Och jag förvånades ständigt över hur frispråkigheten tolererades av makten. Det var så många andra oppositionella aktiviteter som begränsades och slogs ner. Det kunde också mina kambodjanska vänner bekräfta: de oppositionella, poeterna som visste hur man flyger under radarn, skaparna av de avslöjande allegorierna, som alla kunde tolka men som inte kunde tillbakavisas eller förbjudas.

Och senare, i mitt nya och gamla hemland Sverige, fick jag dagliga uppdateringar via min digitala prenumeration på Cambodia Daily.

Men det är slut med det nu.

Den 4 september i år meddelade Cambodia Daily att de upphör med sin verksamhet, efter att ha mottagit hotet om ett vite på över 6,3 miljoner US-dollar för en ”skatteskuld”.

”The power to tax is the power to destroy. And after 24 years and 15 days, the Cambodian Government has destroyed The Cambodia Daily, a special and singular part of Cambodia’s free press”, sa Deborah Krisher-Steele, Cambodia Dailys ägare.

Cambodia Daily beskriver anklagelsen om skatteskuld som ogrundad och politiskt motiverad.

Premiärminister Hun Sen har i ett uttalande den 22 augusti kallat utgivarna av Cambodia Daily för ”tjuvar” och sagt åt dem att antingen betala skatten eller ”packa ihop och ge sig av”.

Under senare tid har också ett flertal frispråkiga radiostationer stängts.

Stängningen av frispråkiga media kan förstås mot bakgrund av det kommande valet till nationalförsamlingen 2018. Den sittande regeringen gör allt för att slippa lämna ifrån sig makten. Efter valet 2014 uppdagade internationella observatörer att ett omfattande valfusk var orsaken till att CPP (Cambodian Peoples Party) behöll makten, och att det oppositionella CNRP (Cambodian National Rescue Party) hade starkare stöd hos befolkningen än vad makthavarna räknat med.

Jag sörjer Cambodia Daily. Informationsfriheten i Kambodja är numera starkt begränsad. Och den skräck som jagats i medborgare, journalister, författare, MR-aktivister är stor och förlamande.

Phnom Penh Post lever fortfarande. Och jag får fortfarande uppdateringar därifrån. Tack vare dem vet jag att Mu Sokua, en av ledarna inom CNRP, gått i landsflykt för att undkomma hotet om arrestering och att CNRP:s verksamhet är pausad på grund av det hotfulla läget.

Mina vänner svarar inte längre på mail. Jag ringer dem istället. Jag måste höra att de lever.

 

Anna Mattsson, styrelseledamot Svenska PEN

 

Foto: Kristin-Lidell