Pressmeddelanden
22 Augusti 2017

PEN International kräver Hamza Yalzins omedelbara frisläppande

PEN International är djupt oroade över svenske medborgaren och författaren Hamza Yalcins gripande, och risken för att han lämnas ut till Turkiet där han riskerar 22 års fängelse. Sedan kuppförsöket förra året har landet runt 200 frihetsberövade journalister, många av dessa är anklagade för att stötta terrorism, men bevisningen har varit knapp eller ingen alls. PEN International kräver därför av de spanska myndigheterna att han omedelbart släpps och tillåts återvända till Sverige.

"It is highly alarming that Spain arrested Hamza Yalçın pursuant to a request emanating from Turkey, which through Interpol appears to be attempting to extend internationally its persecution of journalists for exercising their right to freedom of expression", säger Carles Torner, Executive Director vid PEN International.

”We are alarmed by the detention of Hamza Yalçın under charges that hide that he is persecuted for his writings and his analysis critical of the Turkish government. We ask for his immediate release", säger Carme Arenas, ordförande i Katalanska PEN, på plats i Barcelona.

Läs PEN Internationals fullständiga uttalande här:

http://www.pen-international.org/newsitems/spain-release-turkish-swedish-journalist/

28 Juli 2017

Rättegången mot journalister på den turkiska dagstidningen Cumhuriyet

 

Hur ska man reagera när vardagen blivit till galenskap? När det vanliga arbete man utfört i tjugo, kanske trettio år, plötsligt blivit en kriminell handling? Det är den fråga som 17 åtalade journalister och en stor del av den turkiska allmänheten nu står inför.

På fredag avslutas den nu pågående rättegången i Istanbul mot journalisterna från den välkända och respekterade dagstidningen Cumhuriyet. Under veckan som gått har tidningens redaktörer, tecknare, jurister och styrelsemedlemmar förhörts om artiklar de skrivit, telefonsamtal de ringt, personer de träffat eller intervjuat, rubriker de fattat beslut om och redaktionens prioriteringar – det vill säga helt vardagliga arbetsuppgifter på vilken tidningsredaktion som helst, överallt i världen. Två av de åtalade har lyckats fly landet, men de övriga måste alltså lämna vittnesmål om en arbetsdags helt triviala detaljer.

Sedan kuppförsöket i Turkiet för ett år sedan har 40 000 människor anhållits och ska ställas inför rätta. Aldrig tidigare har så många journalister stått på de åtalades lista, och den turkiska polisen fortsätter att gripa skrivande människor.

President Erdoğan skyllde kuppen på predikanten Fetüllah Gülen, bosatt i USA, och har sedan dess låtit avsätta 100 000 akademiker, bland annat forskare, jurister och poliser för påstått samröre med Gülen.

Flyktingöverenskommelsen med EU har hittills gett den turkiske presidenten ett politiskt övertag – men möjligen är han på väg att gå för långt i sina utrensningar. Förbundskansler Angela Merkel och andra tyska politiker har den senaste veckan låtit skarpare i tonen än tidigare. Det beror delvis på att den turkiska polisen den 5 juli grep en tysk medborgare, som tillsammans med andra människorättsaktivister befann sig på ett seminarium i Istanbul. Vid samma tillfälle greps den svenske medborgaren och människorättsaktivisten Ali Gharavi, men den svenska regeringen nöjer sig med att slå fast att man ”ser allvarligt” på gripandet.

En annan händelse i Turkiet som ökat spänningen är rättvisemarschen mellan Ankara och Istanbul som i juli genomfördes av det största oppositionspartiet, CHP, och där tiotusentals människor, även representanter för det kurdiska partiet HDP, deltog.

Jørgen Lorentzen från Norska PEN är på plats för att följa rättegången för PEN:s räkning. Han berättar att över tusen människor demonstrerar utanför rättssalen Caglayan i Istanbul, för att protestera mot rättegången och visa sitt stöd med de fängslade journalisterna. Läget har varit kaotiskt när flera hundra försökte ta sig in i rättssalen, som bara rymmer 75 personer. Han kan också berätta att det var djupt berörande att se de åtalade, som suttit fängslade sedan november, komma in i rättssalen. Familjemedlemmar vinkar och kastar slängkyssar och ler, som om alla försöker hålla varandras mod uppe.

Att följa förhandlingen är att kastas mellan tragik och komik. I det 368 sidor långa åtalet är det journalistikens väsen och arbetsformer som åtalas, det journalistiska hantverket som ställs till svars. Huvudanklagelsen mot tidningen består av att det som skrivits har bidragit till att ”diskreditera och neutralisera den turkiska republiken och regeringen”, och därmed anses tidningen ”stötta en terroristorganisation utan att vara medlem i den”.

Bitvis har processen varit absurd. Till exempel gripandet av den grävande journalisten Ahmet Şık. När en första omgång av tidningens journailster hade gripits, bestämde sig medarbetarna på Cumhuryiet att skicka en nyårshälsning till kollegorna i fängelse. De tog en bild av sig själva, och där står Ahmet Şık och vinkar och ler. Dagen därpå, den 30 december, greps han, och då fotografiet kom fram till de gripna i fängelser Silivri, satt han där själv. Men det mest absurda är att just Ahmet Şik varit en av Gülenrörelsen skarpaste kritiker – han har till och med skrivit en bok där han granskar den. Nu är han anklagad för att stödja rörelsen.

Åklagarna kräver mycket stränga straff. För medlemskap eller ”stöd” till en terroristorganisation riskerar Cumhuryiets journalister, tecknare och jurister mellan 7 och 43 års fängelse.

Nu råder stark oro, till och med skräck, bland den halva av befolkningen som inte stöder

president Erdoğan. I april i år hölls en folkomröstning i Turkiet, då 51, 2 procent av befolkningen röstade ja till en konstitutionsreform som kommer att göra presidenten till enväldig diktator. Sedan dess har han öppet talat om att återinföra dödsstraffet.

Naturligtvis måste vi konkret visa solidaritet med de skrivande människor, författare och journalister, som när som helst kan bli frihetsberövade eller hotas till livet. Och naturligtvis måste vi avkräva våra politiker starkare ord än den ”oro” som utrikesministern säger sig känna inför händelserna.

167 journalister och skribenter sitter fängslade i Turkiet idag. Solidaritet och motstånd finns

– till exempel har över tusen advokater anmält sig som försvarare till de åtalade från Cumhuriyet.

Svenska PEN stödjer de åtalade journalisterna. Vi kräver att de släpps fria. Tyskland har kritiserat Turkiet. Men var är Sveriges kritik, var är svenska regeringens solidaritet? Vad gör den svenska regeringen för att få den svenske medborgaren Ali Gharavi fri? Vad gör Sverige när yttrandefriheten helt öppet monteras ned och mänskliga rättigheter sätts ur spel?

 

Elisabeth Åsbrink, ordförande Svenska PEN

19 Juli 2017

Turkiet uppmanas respektera yttrandefriheten

Det har gått ett år sedan det kuppförsöket i Turkiet den 17 juli 2016 som ledde till att över två hundra människor dog och över tusen skadades. PEN-center runt om i värden gör ett gemensamt uttalande som vidkänner de turkiska myndigheternas rätt att ställa de ansvariga för kuppförsöket inför rätta, men riktar skarp kritik mot de exempellösa åtgärderna som har fått till följd att en lång rad kritiska röster tystas. Turkiet uppmanas att omedelbart upphöra med det långtgående angreppet, att häva undantagstillståndet och respektera yttrandefriheten:

 

TURKEY: UPHOLD FREEDOM OF EXPRESSION

‘The Justice March – from 15 June to 9 July – was an historic moment of light and courage. The world watched with respect as thousands walked the 450 kilometres between Ankara and Istanbul to restore Turkey’s freedoms. We hope the Turkish government and judiciary will listen to their peoples’ brave call for justice.’ Jennifer Clement, PEN International President.

17 July 2017 – A year ago, a bloody coup attempt in Turkey left over two hundred people dead and over a thousand others injured.  While we recognise the right of the Turkish authorities to bring those responsible for crimes committed during these violent events to justice, the unprecedented crackdown that ensued has resulted in a near silencing of a wide range of critical voices.

Over 160 media outlets and publishing houses have been closed down since July 2016. Over 165 journalists and media workers have been jailed pending trial, making Turkey the biggest jailer of journalists in the world, surpassing China and Eritrea combined. Never in the near-100 year history of PEN have we recorded so many writers in prison in one country at one time. Over 145,000 civil servants have been summarily dismissed and more than 47,000 people have been jailed pending trial. Turkey’s Kurdish population has been disproportionately affected, with arrests of Kurdish journalists and MPs, closures of pro-Kurdish media outlets and the forced replacement of elected local officials.

These statistics are more than just numbers. These are people whose lives have been shattered as the Turkish authorities continue to abuse the state of emergency to stifle criticism and silence dissent.

A year on since the coup attempt, PEN Centres and members around the world urge the Turkish authorities to immediately end this far-reaching onslaught, to lift the state of emergency and to uphold freedom of expression, which is a cornerstone of any free and just society.

 

Chechen PEN Centre

Danish PEN

French PEN 

German PEN

Ghanaian PEN Centre 

Hungarian PEN

Icelandic PEN

Kurdish PEN

Norwegian PEN

Palestine PEN

PEN Afrikaans

PEN America

PEN Austria

PEN Bangladesh

PEN Cambodia

PEN Canada

PEN Català

PEN Centre of Bosnia and Herzegovina

PEN Eritrea in exile

PEN Lebanon 

PEN Mexico

PEN Myanmar

PEN Romania

PEN South Africa

PEN Suisse Romand

PEN Triste 

Philippine PEN

Portuguese PEN Centre

Russian PEN

San Miguel PEN

Serbian PEN Centre

Slovene PEN Centre

Swedish PEN

13 Juli 2017

Liu Xiaobo har avlidit

Det är med bestörtning Svenska PEN tar emot beskedet att Liu Xiaobo, mottagare av Nobels Fredspris 2010, har avlidit.

Litteraturkritikern och författaren Liu Xiaobo efterlyste politiska reformer i sitt hemland Kina och önskade ett flerpartisystem. Efter att ha levt utomlands i flera år återvände han 1989 i samband med protesterna på Himmelska Fridens Torg. Sedan dess har han fängslats upprepade gånger för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Han var ordförande för Independent Chinese PEN Center 2003–2007.

Medan Liu Xiaobo satt fängslad för fjärde gången, tilldelades han Nobels Fredspris för sin långa och icke-våldsamma kamp för grundläggande mänskliga rättigheter i Kina. Den kinesiska regimen nekade honom rätten att sända en representant till Oslo för att ta emot priset i hans namn, och satte hans hustru i husarrest.

Liu Xiaobo dog som han hade levt; strikt kontrollerad av de kinesiska myndigheterna. Den 26 juni 2017 släpptes han ut ur fängelset efter att ha diagnosticerats med levercancer, men nekades lämna landet för att få vård i något annat land, trots att flera länder erbjöd sig att ta emot honom. Både hans liv och hans död utgör en smärtsam påminnelse av det höga pris en regimkritiker i Kina måste betala.

Våra tankar går till Liu Xiaobos hustru, poeten och fotografen Liu Xia, som endast tilläts övervakade möten med sin man en gång i månaden, och som tillbringade många år i husarrest. Svenska PEN kräver att hon får rätt att lämna landet, om det är hennes vilja, och erhåller största möjliga stöd under den svåra tid hon nu genomgår.

Liu Xiaobo sa en gång: ”Jag hoppas att jag är det sista offret för Kinas långa historia av att betrakta ord som brott”. Tillsammans med världens alla PEN center bär Svenska PEN hans dröm vidare.

Elisabeth Åsbrink, ordförande Svenska PEN

 

 

 

26 Juni 2017

Öppet brev till Stefan Löfven i Kina

Stockholm 26 juni 2017

 

Samma dag som statsminister Stefan Löfven reser till Kina, nås vi i Svenska PEN av uppgifterna om att den kinesiske dissidenten och mottagaren av Nobels fredspris 2010, Liu Xiaobo, har blivit villkorligt frigiven ur fängelset sedan han diagnosticerats med obotlig levercancer. Han är nu inlagd på sjukhus.

Liu Xiaobo är litteraturvetare, poet och en av de mest kända regimkritikerna i Kina. Han dömdes 2009 till elva års fängelse för omstörtande verksamhet. Han är en av författarna bakom manifestet Charta 08 som krävde stora politiska reformer i Kina. 2010 mottog han Nobels fredspris för sin ”långa och våldsfria kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina”.

Att Liu Xiaobo har frigivits villkorligt och fått vård är ett framsteg, men vi står fast vid kravet på ett fullständigt frikännande. Domen mot honom strider mot den Internationella deklarationen om mänskliga rättigheter. Med tanke på den orättvisa behandlingen av honom i Kina, bör han få lämna landet och söka vård utomlands, om detta är vad han önskar.

Svenska PEN har inför statsministerns resa till Kina gjort den svenska regeringen uppmärksam på den svenske förläggaren och samvetsfången Gui Minhais situation och uppmanat statsminister Stefan Löfven att ta upp hans fall i möte med Kinas premiärminister Li Keqiang, samt vid World Economic Forum i Dalian. Gui Minhai måste släppas fri eller få sin sak prövad inför opartisk domstol.

Nu uppmanar vi er att även ta upp Liu Xiaobos akuta situation.

 

Elisabeth Åsbrink, ordförande, Svenska PEN

Anna Livion Ingvarsson, generalsekreterare, Svenska PEN

Elnaz Baghlanian, internationell sekreterare, Svenska PEN

 

22 Juni 2017

Reseförbudet mot Asli Erdoğan har hävts

22 juni 2017

Idag kom det glädjande beskedet att reseförbudet mot författaren Asli Erdoğan samt lingvisten Necmiye Alpay hävts under eftermiddagens domstolsförhandlingar i Istanbul.

Dagens rättegång mot Erdoğan och Alpay är bara en i en lång rad pågående rättsprocesser mot författare och journalister i Turkiet. Erdoğan, Alpay och tidningen Özgür Gündems övriga skribenter står fortfarande åtalade som påstådda medlemmar i PKK och Gülenrörelsen, som av regeringen betecknas som terrororganisationer, samt för att ha äventyrat den turkiska statens enhet". De påstådda brotten kan leda till mellan 6,5 och 15 års fängelse. Sedan juli 2016 har över 160 tidningar och förlag stängts ner och över 165 journalister och publicister sitter fängslade. Enligt turkiska journalistförbundet har ca 2500 journalister och anställda i mediabranschen förlorat sina jobb.

I november 2016 tog Asli Erdoğan emot Svenska PEN:s Tucholskypris, som hon tilldelades med motiveringen: ”För ett nyskapande författarskap där språket självt strävar efter att bryta upp de alltför små sanningarnas fängelse.”

Eftersom hon själv inte kunde närvara vid prisutdelningen, tog hennes mor emot priset av kulturminister Alice Bah Kuhnke, vid en prisutdelning på Kulturhuset i Stockholm.

Asli Erdoğan, internationellt erkänd författare och Necmiye Alpay översättare, skribent och lingvist fängslades förra året efter att ha deltagit i en stödkampanj för den pro-kurdiska dagstidningen Özgür Gündem. Båda riskerar nu fleråriga fängelsestraff för att öppet ha stött yttrandefriheten. Att utresetillståndet nu är hävt är mycket välkommet men ytterligare rättsförhandlingar återstår. Nytt rättegångsdatum är satt till den 31 oktober.

Svenska PEN kräver att de turkiska myndigheterna lägger ner alla åtal mot de anklagade författarna såvida inte konkreta bevis för internationellt erkända brott kan anföras.

FN:s rapportör om yttrandefrihet slår i en ny rapport fast att det råder en djup kris för yttrandefriheten i Turkiet. Den kommande veckan ställs ytterligare 12 journalister och medarbetare från tidningen Cumhuriyet inför rätta. Majoriteten av dem har hållits häktade sedan oktober 2016.

Svenska PEN ser fram emot att ta emot Asli Erdoğan som gäst i Sverige.  Hon har en officiell inbjudan från Bok och Bibliotek i Göteborg 2017, samt från sitt svenska förlag Ramùs i Malmö. I höst släpps en samling politiska essäer i svensk översättning, om situationen i Turkiet: Inte ens tystnaden tillhör längre oss. Boken har under våren blivit en bästsäljare i Frankrike och Tyskland och gör tydligt hur omistlig och viktig Erdoğan röst är i kampen för frihet.

 

Elnaz Baghlanian, internationell sekreterare Svenska PEN

Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

Sara Mannheimer, Fängslade författares kommitté Svenska PEN

Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

 

17 Juni 2017

Använd yttrandefriheten för Raif Badawi - Elisabeth Åsbrink skriver i Dagens Arena

Denna lördag är det fem år sedan saudiarabiske bloggaren Raif BadawI greps och dömdes till bland annat ettusen piskrapp. Vi kan göra skillnad genom att läsa, sprida och dela hans ord, skriver Elisabeth Åsbrink, ordförande Svenska Pen.

Hösten 2011 stod en religiös ledare i en saudiarabisk tv-kanal och kritiserade landets astronomer. Orsaken var att deras forskning skapade tvivel kring sharia, och för det borde de straffas.

Hur kunde de drista sig att motsäga sharias uppfattning av universum, undrade predikanten, och därmed säga emot shariaexperter som varit verksamma i trettio år, alltså sedan astronomerna själva bara varit barn?

Det låter som dålig satir – det tyckte i alla fall den saudiarabiske bloggaren Raif Badawi, som satte sig vid datorn och skrev en text med titeln »Låt oss piska några astronomer«. Den publicerades i september 2011 i tidningen Al-Bilad.

»Faktum är«, skriver Badawi,  »att denne ärevördiga predikant har gjort mig uppmärksam på en av tillvarons dolda sanningar, nämligen förekomsten av sharia-astronomi. (…) Därför skulle jag härmed gärna be NASA att lägga sina teleskop åt sidan och istället dra nytta av våra sharia-astronomers vetande, vars skarpsyn och skarpsinne vida överträffar de där dåliga NASA-teleskopens synförmåga.«

Badawi är en milt ifrågasättande människa. Han vägrar acceptera prästerskapets lagar eller misogyni. Han reagerar starkt på ett påbud till alla kvinnliga saudiska studenter i brittiska universitet, som kräver att de måste finna ett respektabelt manligt sällskap för att följa dem till och från föreläsningarna. Dumhet upprör honom, och orättvisor.

I ett land där yttrandefrihet råder kan man hålla med, säga emot eller kritisera honom. Men Raif Badawi lever i Saudiarabien. Han fängslades och dömdes för att ha förolämpat islam, för att ha grundat en »liberal nätsajt« och för att ha tagit till sig ett »liberalt tankesätt«.

Straffet blev ettusen offentliga piskrapp, böter på en miljon riyal (över två miljoner svenska kronor), ett tioårigt reseförbud samt ett tioårigt förbud mot deltagande i visuella, elektroniska och skriftliga medier, som båda ska tillämpas efter hans frisläppande.

Den 9 januari 2015 utsattes han för de första 50 piskrappen inför en folkmassa utanför Al Jafali moskén i Jeddah, bunden till händer och fötter.

Meningen var att han skulle gå igenom samma sak ytterligare nitton gånger, men piskandet har uppskjutits på obestämd tid. Hans hustru och tre barn har flytt landet och fått asyl i Kanada.

För några veckor sedan besökte hans hustru, Ensaf Haidar, London. Hon berättade att hans psykiska tillstånd förvärras, och vädjade om omvärldens solidaritet och handling.

Det mest skrämmande för en fånge är att bli bortglömd av dem som stödjer frihetens idé.

»Det mest skrämmande för en fånge är att bli bortglömd av dem som stödjer frihetens idé.«

Domen mot Raif Badawi är inte bara grym utan också i strid med en lång rad internationella överenskommelser som även Saudiarabien har skrivit på. Men för omvärlden tycks detta inte spela någon större roll.

Landet har just ingått ett avtal om en stor vapenaffär med Donald Trumps USA, och är en av Storbritanniens viktigaste partners när det gäller vapenhandel.

Inte heller Sverige kan stoltsera med motstånd mot Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter.

Visserligen protesterade den svenska regeringen mot Badawis offentliga prygling i januari 2015, och utrikesminister Margot Wallström (S) kallade straffet medeltida. Men när den saudiske ambassadören kallades hem och Sverige fördömdes av en rad muslimska länder, gick svenska handelsintressen först.

Både statsminister Stefan Löfven och kungen skrev brev med något slags lugnande innehåll, och så kunde relationerna till Saudiarabien »normaliseras«.

Priset betalas av en tänkande och skrivande individ som Raif Badawi. Denna lördag den 17 juni är det fem år sedan han greps.

Vår regering har naturligtvis utmärkta möjligheter att hjälpa både honom och många fler som fängslats på grund av sina ord.

Men vi andra kan också göra skillnad: vi kan läsa hans ord. Så kan var och en av oss protestera och dessutom aktivt motarbeta Saudiarabiens försök att få honom tyst.

Ju mer vi läser, delar och sprider hans och andra fängslade författares ord, desto mindre meningsfullt blir det att fängsla, piska och döda dem.

Ensaf Haidar citerade sin man för några veckor sedan i London, och hälsningen från Raif Badawi är häpnadsväckande stark. Den riktar sig till mig, till dig som läser detta nu – till oss alla:

»De verkliga fångarna är de människor som har möjlighet att försvara friheten, men som ändå låter bli.«

 

Elisabeth Åsbrink är ordförande Svenska PEN

»PS: Under fredag och lördag vill Svenska PEN  få ihop 1000 bilder som ska representera de 1000 piskrapp som Raif Badawi har dömts till. Förutom att höja medvetenheten om hans fall, kommer dessa foton att fungera som en kraftfull markering av det utbredda stödet till Raif Badawi och hans familj.

 

16 Juni 2017

Tal av Ensaf Haidar, gift med Raif Badawi

 

London juni 2017

 

Idag bär jag en hälsning från min man och mina tre barn som har blivit berövade sin far på grund av att han utövade sin självklara rättighet att uttrycka sin åsikt.

Mitt hopp är att jag en dag ska få se min man, Raif Badawi, stå tillsammans med oss här på denna scen och tala om frihet och mänskliga rättigheter, för att berätta hur frihet aldrig kan fängslas, piskas eller avrättad - oavsett de krafter som arbetar hårt för att göra just det.

Jag bär också ett budskap om beslutsamhet: Här står nämligen en saudisk kvinna som är övertygad om att ett fredligt skifte av makten i Saudiarabien är möjligt. Nu lever en ny generation, globaliseringens generation, internets generation, en bloggande generation, vars idéer kan inte längre förhindras eller blockeras. Från Marocko till Jakarta sker en ny förändring, en ny revolution, där unga människor idag kommer att avgöra framtiden och vi måste stå bakom dem och stödja dem. Du kan alltså bli en del i denna förändring.

Raif Badawis budskap kan sammanfattas så här:

Att fredligt uttrycka sin åsikt och sina tankar är en icke-förhandlingsbar mänsklig rättighet, och en universell rättighet för alla människor, utan undantag. Därför är de verkliga fångarna de människor som har möjlighet att försvara friheten, men som ändå låter bli…

Raif har inte förlorat hoppet, men lider både psykiskt och fysiskt av detta orättvisa straff. Jag skulle kunna säga att han har det bra och är väldigt optimistisk, men det vore en lögn. Hans mentala hälsa förvärras. Så jag ber er att mobilisera och att visa solidaritet.  Det mest skrämmande för en fånge är att bli bortglömd av de som stödjer frihetens idé.

 

London, juni 2017

Översatt från arabiska till engelska av Bayan Abughaida,

Översatt från engelska  till svenska av Elisabeth Åsbrink med tillstånd från English PEN

14 Juni 2017

5 år sedan Raif Badawi greps

 

Delta i fotokampanj! På lördag, den 17 juni, har det gått exakt fem år sedan den saudiske bloggaren Raif Badawi greps i Jeddah för texter han publicerat på sin bloggsajt ”Liberal Saudi”. Två år senare dömdes han till tio års fängelse, ett tioårigt reseförbud samt ett tioårigt förbud mot deltagande i visuellt, elektroniskt och skriftligt media, som båda ska tillämpas efter hans frisläppande. Och han dömdes till  1000 piskrapp.

För att uppmärksamma årsdagen av hans gripande, ordnar Svenska PEN tillsammans med engelska PEN en fotokampanj på Instagram, Facebook och Twitter för hans frigivning.

Delta i fotokampanjen

Under fredag och lördag vill vi tillsammans få ihop 1000 bilder som ska representera de 1000 piskrapp som Raif Badawi har dömts till. Förutom att höja medvetenheten om hans fall, kommer dessa foton att fungera som en kraftfull markering av det utbredda stödet till Raif Badawi och hans familj.

Lägg gärna ut en bild som har en koppling till Raif Badawi, Saudiarabien, Badawis texter eller liknande.

Hashtags: #FreeRaif  #Svenska.pen  #SaudiArabia  #yttrandefrihet

Via Instagram: Dela ditt foto under hashtaggen #FreeRaif #Svenska.pen

Via Facebook: Dela ditt foto och använd hashtag #FreeRaif  och tagga Svenska PEN https://www.facebook.com/svenskapen/

Via Twitter: Dela ditt foto under hashtaggen #FreeRaif och tagga @PENsweden

Visa ditt stöd genom att dela information om Raif Badawis fall på sociala medier och uppmana till hans frisläppande.

Följ @Raif_Badawi på Twitter och twittra ditt stöd under hashtaggen #FreeRaif

 

Stöd Raif Badawi

Genom Svenska PEN kan du köpa boken 1000 piskrapp, där ett urval av Raif Badawis bloggtexter finns publicerade. Boken kostar 100 kr, och intäkterna går oavkortat till Raif Badawis familj.

Beställ boken genom Svenska PENs kansli:  Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

Elisabeth Åsbrink, ordförande SVENSKA PEN

Anna Livion Ingvarsson, generalsekretare SVENSKA PEN

Elnaz Baghlanian, internationell sekreterare SVENSKA PEN

8 Juni 2017

Svenska PEN, Bokmässan och yttrandefriheten

En enig styrelse för har fattat beslutet att Svenska PEN ska närvara vid årets bokmässa, och medverka vid den alternativa mässan som pågår parallellt. Grunden för beslutet är två meningar i PEN:s internationella charter som utgör kärnan i PEN:s verksamhet: PEN ska arbeta för obehindrad förmedling av tankar och idéer inom alla länder och PEN:s medlemmar ska göra sitt yttersta för att motverka rasism och hat mellan samhällsklasser och nationer.

I styrelsen finns författare, förläggare och publicister som i sina yrkesroller kommit fram till olika slutsatser angående sin medverkan på mässan men är eniga i att organisationen måste finnas på plats och driva dessa frågor.

PEN uppmanar inte sina medlemmar att delta eller ej. Det finns goda skäl till båda hållningarna. Vad chartern däremot kräver av alla medlemmar är att vi motverkar rasism och försvarar yttrandefriheten. Inte det ena eller det andra, utan båda sakerna samtidigt.

 

Elisabeth Åsbrink, ordförande Svenska PEN

Anna Livion Ingvarsson, generalsekreterare Svenska PEN

24 Maj 2017

Mohammad Sadiq Kabudvand frigiven efter tio år i fängelse


Den iransk-kurdiske journalisten och författaren Mohammad Sadiq Kabudvand frigavs den 12 maj efter att ha avtjänat ett tioårigt fängelsestraff för att ha ”propagerat mot systemet” och ”agerat mot statens säkerhet” genom att bilda en människorättsorganisation för att skydda kurdernas rättigheter.
Den iransk-kurdiske journalisten och författaren Mohammad Sadiq Kabudvand frigavs den 12 maj efter att ha avtjänat ett tioårigt fängelsestraff för att ha ”propagerat mot systemet” och ”agerat mot statens säkerhet” genom att bilda en människorättsorganisation för att skydda kurdernas rättigheter.

Kabudvands hälsa har försämrats allvarligt under fängelsetiden och han har inte fått adekvat vård för sina hjärt- och njurproblem. För ett år sedan inledde han en hungerstrejk i protest mot straffet och mot att nya åtalspunkter skulle väckas mot honom. Hungerstrejken och den internationella uppmärksamheten kring den ledde till att det nya åtalet lades ner.

Svenska PEN välkomnar frigivningen av vår hedersmedlem Mohammad Sadiq Kabudvand, men anser att han aldrig borde ha fängslats. Vi kräver att de iranska myndigheterna friger alla andra journalister, författare och förläggare som fängslats på grund av vad de skrivit och publicerat, samt att yttrandefriheten respekteras i Iran.

Kabudvands hälsa har försämrats allvarligt under fängelsetiden och han har inte fått adekvat vård för sina hjärt- och njurproblem. För ett år sedan inledde han en hungerstrejk i protest mot straffet och mot att nya åtalspunkter skulle väckas mot honom. Hungerstrejken och den internationella uppmärksamheten kring den ledde till att det nya åtalet lades ner.

Svenska PEN välkomnar frigivningen av vår hedersmedlem Mohammad Sadiq Kabudvand, men anser att han aldrig borde ha fängslats. Vi kräver att de iranska myndigheterna friger alla andra journalister, författare och förläggare som fängslats på grund av vad de skrivit och publicerat, samt att yttrandefriheten respekteras i Iran.

17 Maj 2017

Elisabeth Åsbrink ny ordförande för Svenska PEN

Vid Svenska PEN:s årsmöte igår den 16 maj utsågs författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink till ny ordförande. Åsbrink efterträder Ola Larsmo som innehaft posten sedan 2009. Nya i styrelsen är också Yukiko Duke, Nina Eidem och Sara Mannheimer.
- Elisabeth Åsbrink har som författare, journalist och opinionsbildare visat ett långvarigt engagemang i ämnen som ligger i direkt linje med PEN:s kärnfrågor. Hon har med kritisk skärpa pekat på besvärande samband mellan historiska skeenden och dagsaktuella fenomen, och hon resonerar öppet och ärligt kring sina ställningstaganden utan att göra avkall på frågornas giltighet och komplexitet, säger Peter Karlsson som varit sammankallande för Svenska PEN:s valnämnd.

Elisabeths Åsbrink har en bakgrund som journalist och arbetade länge på Sveriges Television. Numera ägnar hon sig främst åt sitt författarskap. För sin bok Och i Wienerwald står träden kvar tilldelades hon 2011 Augustpriset i fackboksklassen och det polska Ryszard Kapuscinski-priset med flera. Ytterligare två av hennes böcker har nominerats till Augustpriset, Smärtpunkten (2009) och 1947 (2016). Hon har även skrivit flera pjäser.

Avgående ordförande Ola Larsmo höll ett tal till medlemmarna som kopplade samman PEN:s historiska arbete mot fascismen med det läge som vi befinner oss vid idag. Larsmos viktiga arbete för Svenska PEN möttes av stående ovationer. Talet finns att läsa på svenskapen.se

Vid årsmötet avtackades även Annika Thor, Moa Elf Karlén och Ola Wallin som nu lämnar PEN:s styrelse. Även medlemsrevisor Bertil Käll lämnade sitt uppdrag och ersätts nu av Lars Hjalmarsson
Svenska PEN:s styrelse 2017: Elisabeth Åsbrink (ordförande), Kerstin Almegård, Elnaz Baghlanian, Yukiko Duke, Ulrika K Engström, Nina Eidem, Peter Fröberg Idling, Martin Kaunitz, David Lagercrantz, Massood Mafan, Sara Mannheimer, Anna Mattsson, Jesper Monthán
Vid Svenska PEN:s årsmöte igår den 16 maj utsågs författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink till ny ordförande. Åsbrink efterträder Ola Larsmo som innehaft posten sedan 2009. Nya i styrelsen är också Yukiko Duke, Nina Eidem och Sara Mannheimer.

- Elisabeth Åsbrink har som författare, journalist och opinionsbildare visat ett långvarigt engagemang i ämnen som ligger i direkt linje med PEN:s kärnfrågor. Hon har med kritisk skärpa pekat på besvärande samband mellan historiska skeenden och dagsaktuella fenomen, och hon resonerar öppet och ärligt kring sina ställningstaganden utan att göra avkall på frågornas giltighet och komplexitet, säger Peter Karlsson som varit sammankallande för Svenska PEN:s valnämnd.

Elisabeths Åsbrink har en bakgrund som journalist och arbetade länge på Sveriges Television. Numera ägnar hon sig främst åt sitt författarskap. För sin bok Och i Wienerwald står träden kvar tilldelades hon 2011 Augustpriset i fackboksklassen och det polska Ryszard Kapuscinski-priset med flera. Ytterligare två av hennes böcker har nominerats till Augustpriset, Smärtpunkten (2009) och 1947 (2016). Hon har även skrivit flera pjäser.

Avgående ordförande Ola Larsmo höll ett tal till medlemmarna som kopplade samman PEN:s historiska arbete mot fascismen med det läge som vi befinner oss vid idag. Larsmos viktiga arbete för Svenska PEN möttes av stående ovationer. Talet finns att läsa på svenskapen.se

Vid årsmötet avtackades även Annika Thor, Moa Elf Karlén och Ola Wallin som nu lämnar PEN:s styrelse. Även medlemsrevisor Bertil Käll lämnade sitt uppdrag och ersätts nu av Lars Hjalmarsson.

Svenska PEN:s styrelse 2017: Elisabeth Åsbrink (ordförande), Kerstin Almegård, Elnaz Baghlanian, Yukiko Duke, Ulrika K Engström, Nina Eidem, Peter Fröberg Idling, Martin Kaunitz, David Lagercrantz, Massood Mafan, Sara Mannheimer, Anna Mattsson, Jesper Monthán
17 Maj 2017

OLA LARSMOS AVSKEDSTAL PÅ SVENSKA PENS ÅRSMÖTE 2017

”Litteraturen känner inga gränser och måste få spridas fritt bland människor trots politiska omvälvningar på det nationella eller internationella planet.”

(Ur PEN Internationals charter)

En dag som denna är det två minnen, bland så många viktiga, som tränger sig på.

Ett av dem utspelar sig på en regnig gata i Quebec i oktober 2015. Vi stod under varsitt paraply, medan min nya bekant från Eritreanska PEN lugnt berättade för mig hur hans syster ringt på sin mobiltelefon från en sjunkande flyktingbåt mitt i Medelhavet – för att ta farväl av sin familj. Som jag sade till honom, där vi stod i regnet: jag förstår inte den fulla innebörden av vad du berättar för mig, men jag kommer att tänka på det länge.

Det andra minnet är från januari samma år, efter massmordet på Charlie Hebdos redaktion. Det var med tungt hjärta jag klev av tåget från Uppsala på väg till den gemensamma manifestationen på Sergels torg, för Stockholm låg insvept i vad som måste beskrivas som en snöstorm. Jag tänkte: något tappert hundratal kanske kommer för att manifestera för yttrandefriheten. I detta väder.

Men på torget hade fyratusen människor mött upp och stod tillsammans i snödrevet i två timmar. Många av dem med höjda pennor. Det var samma hållning av värdighet och lugn beslutsamhet om att inte backa undan som speglades i reaktionerna på årets terrordåd, som kostade fem människor livet. Med Kerstin Ekmans ord: det finns en guldreserv av humanism i Sverige. Det är inget att slå sig till ro med, men en styrka att bygga på.

Det är personliga minnen. Men under de här åren har jag också lärt mig mycket om PENs historia. Ju mer jag lärt mig, desto mer berörd har jag blivit av det starka engagemanget från så många författare jag tidigare bara läst. Man hör ibland om intellektuellas böjlighet inför makten. Men det finns också en helt annan historia, där PEN blir synligt. Vad som 1921 började som en middagsätarklubb för författare utvecklades snabbt till en organisation som satte sig till motvärn mot snart sagt varje totalitär politisk riktning. Det kan just idag vara på sin plats att påminna om den viktiga kongressen i Dubrovnik 1933, då HG Wells satt som ordförande. Samma år hade nazisterna getts makten i Tyskland och bokbålen tänts. Tyska PEN hade uteslutit alla judiska medlemmar, liksom ”liberaler och andra kommunister”. Frågan var nu om den tyskjudiske författaren Ernst Toller skulle tillåtas hålla ett tal. Tyskarna sade nej, Wells sade ja. Tollers tal kretsade kring det vi idag kallar ”hate speech” – språk som propaganda, syftande till att sprida skräck och tysta oliktänkande. Den amerikanske delegaten Canby vittnar om hur ”rädslan steg ur bänkraderna, synlig som kall eld.” Den tyska delegationen försökte tysta Toller med skrän, men reste sig till sist och gick ut. I november samma år röstade PEN Internationals styrelse för att utesluta tyska PEN, vilka i sin tur svarade att PEN nu var en kommunistisk organisation.

I september 1939 skulle PENs kongress ha hållits i Stockholm. Wells och Thomas Mann var på plats när kongressen ställdes in, och Mann hade skrivit ett tal som svenska UD vädjade till honom att inte hålla. Det trycktes istället under titeln ”Das Problem der Freiheit” och är ett av de viktigaste dokumenten i svenska PENs historia, framfört eller ej. På randen av kriget formulerar Mann här, som Svenska Pens hedersgäst, den enda möjliga hållningen: ”Ondskan har nu uppenbarat sig i en sådan förskräckande tydlighet att vi åter får syn på de stora orden – frihet, sanning och rättvisa, ord vi åter måste ta i vår mun.”

Det är vid de första kongresserna efter kriget, i Stockholm 1946 och i Köpenhamn 1948, som PENs så kallade charter slutgiltigt tar form, ur erfarenheterna från andra världskriget. I Punkt tre slås fast att PENs medlemmar ålägger sig att ”göra sitt yttersta för att motverka hat mellan raser, samhällsklasser och nationer, och sträva efter att främja idealet om en mänsklighet i fredlig samverkan i en gemensam värld.” I punkt fyra lovar vi att alla ”medlemmar förbinder sig att motsätta sig varje form av inskränkning av det fria ordet i det land och det samhälle de tillhör, liksom i världen i övrigt där så är möjligt.”

Efter Ungern-revolten 1956 arbetade PEN hårt för de författare som fängslades av den sovjetiska lydregimen och lyckades få loss dem – ett engagemang som 1960 ledde till bildandet av Fängslade författares kommitté, där svenska PEN kom att spela en viktig roll. När det på sextiotalet var tal om att bilda ett sovjetiskt PEN-center ställde staten som krav att chartern avskaffades – vilket dåvarande PEN-presidenten Arthur Miller, med ett modernt svenskt ord, sade att de kunde fetglömma. Chartern är och förblir en nagel i ögat på de totalitära.

Och alla vi i det här rummet har lovat att följa dess principer. Det är PENs DNA. Motverka hatspråk och bekänna sig till ett internationellt ideal om en gemensam värld. Vi har lovat. Allt börjar i tron på en fri litteratur, att den tillhör alla och är mänsklighetens gemensamma språk. Men märk väl att det inte handlar om det ena eller det andra. Vi har lovat att göra båda sakerna samtidigt.

Det är den utmaning som PEN står inför idag. Hur motverka det hatspråk vi ser omkring oss, som syftar till rädsla, självcensur och i förlängningen till våld – utan att skada den yttrandefrihet som är demokratins yttersta grund? PENs radikalisering efter 1933 börjar som reaktion mot bägge företeelserna: det nazistiska hatspråket och bokbålen, tystandet, fängslandet och mördandet av de obekväma.  Och PEN är idag en organisation som står starkare rustad – med röster, trovärdighet och erfarenhet – att möta den utmaningen än ett mer oförberett PEN som ändå gjorde rätt bra ifrån sig 1933 och framåt.

Vi arbetar mot ett mörker och en tystnad. Vi arbetar med ord, det enda som är kvar när riken fallit och tyrannernas statyer välts över ända. Och vi nås mellan varven om besked att arbetet ger resultat. Asli Erdogan är fri. Någon har lyfts bort från männen med knivar som vill tysta hädaren. Någon annan, som nyss var på flykt, har blivit fristadsförfattare och kan i skrift vittna om IS härjningar i Mosul. Det når oss som en vind ur en verkligare värld och vi blir påminda om att det är den verkligheten vi är satta att representera.

Som när en väldig ångare passerar

långt ute, under horisonten, där den ligger

så aftonblank. – och vi vet inte om den

förrän en svallvåg når till oss på stranden,

först en, så ännu en och många flera

som slår och brusar till dess allt har blivit

som förut. – Allt är ändå annorlunda.

(Ur Gunnar Ekelöfs ”En värld är varje människa”)

15 Maj 2017

Razzia mot Ragip Zarakolus förlag

Lördagen den 6 maj slog den turkiska polisen till mot förlaget Belge och beslagtog 2000 böcker i en ny attack mot yttrandefriheten i landet.

Förlaget Belge grundades 1977 av paret Ragip och Ayşe Nur Zarakolu och har gjort sig känt för sin högkvalitativa utgivning av böcker om politik, ekonomi, filosofi och mångfald och av litteratur om och av Turkiets minoriteter, såväl den kurdiska som den armeniska. Förlagets grundare har två gånger belönats med den internationella förläggarorganisationens Freedom to Publish Award och med en lång rad andra yttrandefrihetspriser. Ragip Zarakolu, som står under åtal i Turkiet och riskerar ett långt fängelsestraff, bor numera i Sverige.

Under den första veckan i maj greps Belges vice chef Mehmet Ali Varış och kvarhölls över natten innan han släpptes efter ett domstolsbeslut. Några dagar senare kom polisen tillbaka till förlaget, som var stängt eftersom det var lördag. Polisen ringde till Mehmet Ali Varış och krävde att han omedelbart skulle komma och öppna, annars skulle man bryta sig in. Orsaken uppgavs vara att åklagarmyndigheten hade fått ett tips att Belge distribuerade skrifter utgivna av en förbjuden revolutionär vänsterorganisation. På grundval av detta hade en domstol utfärdat en order om husrannsakan.

Polisen sökte igenom förlaget utan att hitta de böcker man sade sig leta efter. I stället beslagtog man 2000 böcker från förlagets arkiv med motiveringen att de inte var försedda med en elektronisk märkning som numera krävs på alla böcker. De konfiskerade böckerna var dock utgivna för mellan 20 och 30 år sedan, långt innan denna märkning infördes. Bland de böcker som beslagtogs fanns, förutom verk av turkiska och kurdiska författare, såväl Che Guevaras Brev som den italienske författaren Leonardo Sciascias maffiaroman Ugglor i solsken och fredspristagaren Rigoberta Menchus memoarer. Att polisen begränsade beslaget till 2000 böcker berodde på att man inte kunde få fram en lastbil för att transportera böckerna.

– Den verkliga orsaken till razzian, säger Ragip Zarakolu, är att Belge förra månaden gav ut en satirisk bok om president Erdoğan. Boken, av professor Baskin Oran, heter Recep Tayip Erdoğans oskrivna minnen och innehåller även karikatyrer. Men eftersom myndigheterna inte vill ”göra reklam” för boken skickar de ett meddelande på det här sättet. Det är Kafkaartat!

Svenska PEN kräver att de turkiska myndigheterna upphör med trakasserierna mot Belge och dess anställda och att de konfiskerade böckerna omedelbart återlämnas.

8 Maj 2017

Program 10 maj Kulturhuset Stadsteatern: Attacken mot Polens pressfrihet

Polen har under de senaste åren tagit ett stort steg bakåt när det kommer till yttrandefriheten i landet. Medieklimatet har hårdnat och utvecklingen har gått snabbt. I januari i år undertecknade Polens president en ny kritiserad medielag som innebär att regeringen både ska utse och även kunna sparka chefer på de statliga radio- och TV-företagen. Demokratiska institutioner monteras ner, mediernas roll undergrävs och självcensuren ökar. Det blir allt svårare att verka som en frispråkig journalist eller konstnär i Polen i dag.
Polen har tidigare varit det land i Östeuropa som gått före när det gäller att värna mediernas frihet. Vad är det som har hänt och vart är landet på väg? Svenska PEN och Kulturhuset Stadsteatern bjuder in till ett samtal om utvecklingen i Polen.
Tid: Onsdag den 10 maj kl. 17.30-18.30
Plats: Foajé 3, våning 3, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
Medverkande:
Seweryn Blumsztajn, polsk journalist, dissident och ytrandefrihetskämpe
Eva Kopito, journalist
Maciej Zaremba, journalist och författare
PROGRAM / 10 MAJ / 17:30 / KULTURHUSET STADSTEATERN

Polen har tidigare varit det land i Östeuropa som gått före när det gäller att värna mediernas frihet. Vad är det som har hänt och vart är landet på väg? Svenska PEN och Kulturhuset Stadsteatern bjuder in till ett samtal om utvecklingen i Polen.

Polen har under de senaste åren tagit ett stort steg bakåt när det kommer till yttrandefriheten i landet. Medieklimatet har hårdnat och utvecklingen har gått snabbt. I januari i år undertecknade Polens president en ny kritiserad medielag som innebär att regeringen både ska utse och även kunna sparka chefer på de statliga radio- och TV-företagen. Demokratiska institutioner monteras ner, mediernas roll undergrävs och självcensuren ökar. Det blir allt svårare att verka som en frispråkig journalist eller konstnär i Polen i dag.

Tid: Onsdag den 10 maj kl. 17.30-18.30
Plats: Foajé 3, våning 3, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Medverkande:
Seweryn Blumsztajn, polsk journalist, dissident och ytrandefrihetskämpe
Eva Kopito, journalist
Maciej Zaremba, journalist och författare
<< Start < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Slut >>