Pressmeddelanden
24 Maj 2017

Mohammad Sadiq Kabudvand frigiven efter tio år i fängelse


Den iransk-kurdiske journalisten och författaren Mohammad Sadiq Kabudvand frigavs den 12 maj efter att ha avtjänat ett tioårigt fängelsestraff för att ha ”propagerat mot systemet” och ”agerat mot statens säkerhet” genom att bilda en människorättsorganisation för att skydda kurdernas rättigheter.
Den iransk-kurdiske journalisten och författaren Mohammad Sadiq Kabudvand frigavs den 12 maj efter att ha avtjänat ett tioårigt fängelsestraff för att ha ”propagerat mot systemet” och ”agerat mot statens säkerhet” genom att bilda en människorättsorganisation för att skydda kurdernas rättigheter.

Kabudvands hälsa har försämrats allvarligt under fängelsetiden och han har inte fått adekvat vård för sina hjärt- och njurproblem. För ett år sedan inledde han en hungerstrejk i protest mot straffet och mot att nya åtalspunkter skulle väckas mot honom. Hungerstrejken och den internationella uppmärksamheten kring den ledde till att det nya åtalet lades ner.

Svenska PEN välkomnar frigivningen av vår hedersmedlem Mohammad Sadiq Kabudvand, men anser att han aldrig borde ha fängslats. Vi kräver att de iranska myndigheterna friger alla andra journalister, författare och förläggare som fängslats på grund av vad de skrivit och publicerat, samt att yttrandefriheten respekteras i Iran.

Kabudvands hälsa har försämrats allvarligt under fängelsetiden och han har inte fått adekvat vård för sina hjärt- och njurproblem. För ett år sedan inledde han en hungerstrejk i protest mot straffet och mot att nya åtalspunkter skulle väckas mot honom. Hungerstrejken och den internationella uppmärksamheten kring den ledde till att det nya åtalet lades ner.

Svenska PEN välkomnar frigivningen av vår hedersmedlem Mohammad Sadiq Kabudvand, men anser att han aldrig borde ha fängslats. Vi kräver att de iranska myndigheterna friger alla andra journalister, författare och förläggare som fängslats på grund av vad de skrivit och publicerat, samt att yttrandefriheten respekteras i Iran.

17 Maj 2017

Elisabeth Åsbrink ny ordförande för Svenska PEN

Vid Svenska PEN:s årsmöte igår den 16 maj utsågs författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink till ny ordförande. Åsbrink efterträder Ola Larsmo som innehaft posten sedan 2009. Nya i styrelsen är också Yukiko Duke, Nina Eidem och Sara Mannheimer.
- Elisabeth Åsbrink har som författare, journalist och opinionsbildare visat ett långvarigt engagemang i ämnen som ligger i direkt linje med PEN:s kärnfrågor. Hon har med kritisk skärpa pekat på besvärande samband mellan historiska skeenden och dagsaktuella fenomen, och hon resonerar öppet och ärligt kring sina ställningstaganden utan att göra avkall på frågornas giltighet och komplexitet, säger Peter Karlsson som varit sammankallande för Svenska PEN:s valnämnd.

Elisabeths Åsbrink har en bakgrund som journalist och arbetade länge på Sveriges Television. Numera ägnar hon sig främst åt sitt författarskap. För sin bok Och i Wienerwald står träden kvar tilldelades hon 2011 Augustpriset i fackboksklassen och det polska Ryszard Kapuscinski-priset med flera. Ytterligare två av hennes böcker har nominerats till Augustpriset, Smärtpunkten (2009) och 1947 (2016). Hon har även skrivit flera pjäser.

Avgående ordförande Ola Larsmo höll ett tal till medlemmarna som kopplade samman PEN:s historiska arbete mot fascismen med det läge som vi befinner oss vid idag. Larsmos viktiga arbete för Svenska PEN möttes av stående ovationer. Talet finns att läsa på svenskapen.se

Vid årsmötet avtackades även Annika Thor, Moa Elf Karlén och Ola Wallin som nu lämnar PEN:s styrelse. Även medlemsrevisor Bertil Käll lämnade sitt uppdrag och ersätts nu av Lars Hjalmarsson
Svenska PEN:s styrelse 2017: Elisabeth Åsbrink (ordförande), Kerstin Almegård, Elnaz Baghlanian, Yukiko Duke, Ulrika K Engström, Nina Eidem, Peter Fröberg Idling, Martin Kaunitz, David Lagercrantz, Massood Mafan, Sara Mannheimer, Anna Mattsson, Jesper Monthán
Vid Svenska PEN:s årsmöte igår den 16 maj utsågs författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink till ny ordförande. Åsbrink efterträder Ola Larsmo som innehaft posten sedan 2009. Nya i styrelsen är också Yukiko Duke, Nina Eidem och Sara Mannheimer.

- Elisabeth Åsbrink har som författare, journalist och opinionsbildare visat ett långvarigt engagemang i ämnen som ligger i direkt linje med PEN:s kärnfrågor. Hon har med kritisk skärpa pekat på besvärande samband mellan historiska skeenden och dagsaktuella fenomen, och hon resonerar öppet och ärligt kring sina ställningstaganden utan att göra avkall på frågornas giltighet och komplexitet, säger Peter Karlsson som varit sammankallande för Svenska PEN:s valnämnd.

Elisabeths Åsbrink har en bakgrund som journalist och arbetade länge på Sveriges Television. Numera ägnar hon sig främst åt sitt författarskap. För sin bok Och i Wienerwald står träden kvar tilldelades hon 2011 Augustpriset i fackboksklassen och det polska Ryszard Kapuscinski-priset med flera. Ytterligare två av hennes böcker har nominerats till Augustpriset, Smärtpunkten (2009) och 1947 (2016). Hon har även skrivit flera pjäser.

Avgående ordförande Ola Larsmo höll ett tal till medlemmarna som kopplade samman PEN:s historiska arbete mot fascismen med det läge som vi befinner oss vid idag. Larsmos viktiga arbete för Svenska PEN möttes av stående ovationer. Talet finns att läsa på svenskapen.se

Vid årsmötet avtackades även Annika Thor, Moa Elf Karlén och Ola Wallin som nu lämnar PEN:s styrelse. Även medlemsrevisor Bertil Käll lämnade sitt uppdrag och ersätts nu av Lars Hjalmarsson.

Svenska PEN:s styrelse 2017: Elisabeth Åsbrink (ordförande), Kerstin Almegård, Elnaz Baghlanian, Yukiko Duke, Ulrika K Engström, Nina Eidem, Peter Fröberg Idling, Martin Kaunitz, David Lagercrantz, Massood Mafan, Sara Mannheimer, Anna Mattsson, Jesper Monthán
17 Maj 2017

OLA LARSMOS AVSKEDSTAL PÅ SVENSKA PENS ÅRSMÖTE 2017

”Litteraturen känner inga gränser och måste få spridas fritt bland människor trots politiska omvälvningar på det nationella eller internationella planet.”

(Ur PEN Internationals charter)

En dag som denna är det två minnen, bland så många viktiga, som tränger sig på.

Ett av dem utspelar sig på en regnig gata i Quebec i oktober 2015. Vi stod under varsitt paraply, medan min nya bekant från Eritreanska PEN lugnt berättade för mig hur hans syster ringt på sin mobiltelefon från en sjunkande flyktingbåt mitt i Medelhavet – för att ta farväl av sin familj. Som jag sade till honom, där vi stod i regnet: jag förstår inte den fulla innebörden av vad du berättar för mig, men jag kommer att tänka på det länge.

Det andra minnet är från januari samma år, efter massmordet på Charlie Hebdos redaktion. Det var med tungt hjärta jag klev av tåget från Uppsala på väg till den gemensamma manifestationen på Sergels torg, för Stockholm låg insvept i vad som måste beskrivas som en snöstorm. Jag tänkte: något tappert hundratal kanske kommer för att manifestera för yttrandefriheten. I detta väder.

Men på torget hade fyratusen människor mött upp och stod tillsammans i snödrevet i två timmar. Många av dem med höjda pennor. Det var samma hållning av värdighet och lugn beslutsamhet om att inte backa undan som speglades i reaktionerna på årets terrordåd, som kostade fem människor livet. Med Kerstin Ekmans ord: det finns en guldreserv av humanism i Sverige. Det är inget att slå sig till ro med, men en styrka att bygga på.

Det är personliga minnen. Men under de här åren har jag också lärt mig mycket om PENs historia. Ju mer jag lärt mig, desto mer berörd har jag blivit av det starka engagemanget från så många författare jag tidigare bara läst. Man hör ibland om intellektuellas böjlighet inför makten. Men det finns också en helt annan historia, där PEN blir synligt. Vad som 1921 började som en middagsätarklubb för författare utvecklades snabbt till en organisation som satte sig till motvärn mot snart sagt varje totalitär politisk riktning. Det kan just idag vara på sin plats att påminna om den viktiga kongressen i Dubrovnik 1933, då HG Wells satt som ordförande. Samma år hade nazisterna getts makten i Tyskland och bokbålen tänts. Tyska PEN hade uteslutit alla judiska medlemmar, liksom ”liberaler och andra kommunister”. Frågan var nu om den tyskjudiske författaren Ernst Toller skulle tillåtas hålla ett tal. Tyskarna sade nej, Wells sade ja. Tollers tal kretsade kring det vi idag kallar ”hate speech” – språk som propaganda, syftande till att sprida skräck och tysta oliktänkande. Den amerikanske delegaten Canby vittnar om hur ”rädslan steg ur bänkraderna, synlig som kall eld.” Den tyska delegationen försökte tysta Toller med skrän, men reste sig till sist och gick ut. I november samma år röstade PEN Internationals styrelse för att utesluta tyska PEN, vilka i sin tur svarade att PEN nu var en kommunistisk organisation.

I september 1939 skulle PENs kongress ha hållits i Stockholm. Wells och Thomas Mann var på plats när kongressen ställdes in, och Mann hade skrivit ett tal som svenska UD vädjade till honom att inte hålla. Det trycktes istället under titeln ”Das Problem der Freiheit” och är ett av de viktigaste dokumenten i svenska PENs historia, framfört eller ej. På randen av kriget formulerar Mann här, som Svenska Pens hedersgäst, den enda möjliga hållningen: ”Ondskan har nu uppenbarat sig i en sådan förskräckande tydlighet att vi åter får syn på de stora orden – frihet, sanning och rättvisa, ord vi åter måste ta i vår mun.”

Det är vid de första kongresserna efter kriget, i Stockholm 1946 och i Köpenhamn 1948, som PENs så kallade charter slutgiltigt tar form, ur erfarenheterna från andra världskriget. I Punkt tre slås fast att PENs medlemmar ålägger sig att ”göra sitt yttersta för att motverka hat mellan raser, samhällsklasser och nationer, och sträva efter att främja idealet om en mänsklighet i fredlig samverkan i en gemensam värld.” I punkt fyra lovar vi att alla ”medlemmar förbinder sig att motsätta sig varje form av inskränkning av det fria ordet i det land och det samhälle de tillhör, liksom i världen i övrigt där så är möjligt.”

Efter Ungern-revolten 1956 arbetade PEN hårt för de författare som fängslades av den sovjetiska lydregimen och lyckades få loss dem – ett engagemang som 1960 ledde till bildandet av Fängslade författares kommitté, där svenska PEN kom att spela en viktig roll. När det på sextiotalet var tal om att bilda ett sovjetiskt PEN-center ställde staten som krav att chartern avskaffades – vilket dåvarande PEN-presidenten Arthur Miller, med ett modernt svenskt ord, sade att de kunde fetglömma. Chartern är och förblir en nagel i ögat på de totalitära.

Och alla vi i det här rummet har lovat att följa dess principer. Det är PENs DNA. Motverka hatspråk och bekänna sig till ett internationellt ideal om en gemensam värld. Vi har lovat. Allt börjar i tron på en fri litteratur, att den tillhör alla och är mänsklighetens gemensamma språk. Men märk väl att det inte handlar om det ena eller det andra. Vi har lovat att göra båda sakerna samtidigt.

Det är den utmaning som PEN står inför idag. Hur motverka det hatspråk vi ser omkring oss, som syftar till rädsla, självcensur och i förlängningen till våld – utan att skada den yttrandefrihet som är demokratins yttersta grund? PENs radikalisering efter 1933 börjar som reaktion mot bägge företeelserna: det nazistiska hatspråket och bokbålen, tystandet, fängslandet och mördandet av de obekväma.  Och PEN är idag en organisation som står starkare rustad – med röster, trovärdighet och erfarenhet – att möta den utmaningen än ett mer oförberett PEN som ändå gjorde rätt bra ifrån sig 1933 och framåt.

Vi arbetar mot ett mörker och en tystnad. Vi arbetar med ord, det enda som är kvar när riken fallit och tyrannernas statyer välts över ända. Och vi nås mellan varven om besked att arbetet ger resultat. Asli Erdogan är fri. Någon har lyfts bort från männen med knivar som vill tysta hädaren. Någon annan, som nyss var på flykt, har blivit fristadsförfattare och kan i skrift vittna om IS härjningar i Mosul. Det når oss som en vind ur en verkligare värld och vi blir påminda om att det är den verkligheten vi är satta att representera.

Som när en väldig ångare passerar

långt ute, under horisonten, där den ligger

så aftonblank. – och vi vet inte om den

förrän en svallvåg når till oss på stranden,

först en, så ännu en och många flera

som slår och brusar till dess allt har blivit

som förut. – Allt är ändå annorlunda.

(Ur Gunnar Ekelöfs ”En värld är varje människa”)

15 Maj 2017

Razzia mot Ragip Zarakolus förlag

Lördagen den 6 maj slog den turkiska polisen till mot förlaget Belge och beslagtog 2000 böcker i en ny attack mot yttrandefriheten i landet.

Förlaget Belge grundades 1977 av paret Ragip och Ayşe Nur Zarakolu och har gjort sig känt för sin högkvalitativa utgivning av böcker om politik, ekonomi, filosofi och mångfald och av litteratur om och av Turkiets minoriteter, såväl den kurdiska som den armeniska. Förlagets grundare har två gånger belönats med den internationella förläggarorganisationens Freedom to Publish Award och med en lång rad andra yttrandefrihetspriser. Ragip Zarakolu, som står under åtal i Turkiet och riskerar ett långt fängelsestraff, bor numera i Sverige.

Under den första veckan i maj greps Belges vice chef Mehmet Ali Varış och kvarhölls över natten innan han släpptes efter ett domstolsbeslut. Några dagar senare kom polisen tillbaka till förlaget, som var stängt eftersom det var lördag. Polisen ringde till Mehmet Ali Varış och krävde att han omedelbart skulle komma och öppna, annars skulle man bryta sig in. Orsaken uppgavs vara att åklagarmyndigheten hade fått ett tips att Belge distribuerade skrifter utgivna av en förbjuden revolutionär vänsterorganisation. På grundval av detta hade en domstol utfärdat en order om husrannsakan.

Polisen sökte igenom förlaget utan att hitta de böcker man sade sig leta efter. I stället beslagtog man 2000 böcker från förlagets arkiv med motiveringen att de inte var försedda med en elektronisk märkning som numera krävs på alla böcker. De konfiskerade böckerna var dock utgivna för mellan 20 och 30 år sedan, långt innan denna märkning infördes. Bland de böcker som beslagtogs fanns, förutom verk av turkiska och kurdiska författare, såväl Che Guevaras Brev som den italienske författaren Leonardo Sciascias maffiaroman Ugglor i solsken och fredspristagaren Rigoberta Menchus memoarer. Att polisen begränsade beslaget till 2000 böcker berodde på att man inte kunde få fram en lastbil för att transportera böckerna.

– Den verkliga orsaken till razzian, säger Ragip Zarakolu, är att Belge förra månaden gav ut en satirisk bok om president Erdoğan. Boken, av professor Baskin Oran, heter Recep Tayip Erdoğans oskrivna minnen och innehåller även karikatyrer. Men eftersom myndigheterna inte vill ”göra reklam” för boken skickar de ett meddelande på det här sättet. Det är Kafkaartat!

Svenska PEN kräver att de turkiska myndigheterna upphör med trakasserierna mot Belge och dess anställda och att de konfiskerade böckerna omedelbart återlämnas.

8 Maj 2017

Program 10 maj Kulturhuset Stadsteatern: Attacken mot Polens pressfrihet

Polen har under de senaste åren tagit ett stort steg bakåt när det kommer till yttrandefriheten i landet. Medieklimatet har hårdnat och utvecklingen har gått snabbt. I januari i år undertecknade Polens president en ny kritiserad medielag som innebär att regeringen både ska utse och även kunna sparka chefer på de statliga radio- och TV-företagen. Demokratiska institutioner monteras ner, mediernas roll undergrävs och självcensuren ökar. Det blir allt svårare att verka som en frispråkig journalist eller konstnär i Polen i dag.
Polen har tidigare varit det land i Östeuropa som gått före när det gäller att värna mediernas frihet. Vad är det som har hänt och vart är landet på väg? Svenska PEN och Kulturhuset Stadsteatern bjuder in till ett samtal om utvecklingen i Polen.
Tid: Onsdag den 10 maj kl. 17.30-18.30
Plats: Foajé 3, våning 3, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
Medverkande:
Seweryn Blumsztajn, polsk journalist, dissident och ytrandefrihetskämpe
Eva Kopito, journalist
Maciej Zaremba, journalist och författare
PROGRAM / 10 MAJ / 17:30 / KULTURHUSET STADSTEATERN

Polen har tidigare varit det land i Östeuropa som gått före när det gäller att värna mediernas frihet. Vad är det som har hänt och vart är landet på väg? Svenska PEN och Kulturhuset Stadsteatern bjuder in till ett samtal om utvecklingen i Polen.

Polen har under de senaste åren tagit ett stort steg bakåt när det kommer till yttrandefriheten i landet. Medieklimatet har hårdnat och utvecklingen har gått snabbt. I januari i år undertecknade Polens president en ny kritiserad medielag som innebär att regeringen både ska utse och även kunna sparka chefer på de statliga radio- och TV-företagen. Demokratiska institutioner monteras ner, mediernas roll undergrävs och självcensuren ökar. Det blir allt svårare att verka som en frispråkig journalist eller konstnär i Polen i dag.

Tid: Onsdag den 10 maj kl. 17.30-18.30
Plats: Foajé 3, våning 3, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Medverkande:
Seweryn Blumsztajn, polsk journalist, dissident och ytrandefrihetskämpe
Eva Kopito, journalist
Maciej Zaremba, journalist och författare
8 Maj 2017

Bigeldy Gabdullin, ordförande i PEN Kazakstan, dömd för utpressning

Författaren, journalisten och ordföranden i PEN Kazakstan Bigeldy Gabdullin dömdes den 24 januari av en domstol i Astana för att ha utnyttjat sin ställning inom media för utpressning mot statstjänstemän. Som chefredaktör för tidningen Central Asia Monitor och onlineportalen Radiotochka.kz skulle Gabdullin enligt åtalet ha ”startat en informationsattack” mot höga statstjänstemän genom att publicera kritiska artiklar som skadade deras anseende. I utbyte mot att angreppen skulle upphöra tvingades statstjänstemännen utöva påtryckningar för att Gabdullins medieföretag skulle få regeringskontrakt. Om detta lyckades skulle de media som Gabdullin kontrollerade i fortsättningen endast publicera ”positiv information” om tjänstemännen.

Under rättegången den 24 januari erkände Bigeldy Gabdullin sig skyldig till utpressning och accepterade att betala en ekonomisk ersättning på 22,6 miljoner tenge (motsvarande drygt en halv miljon svenska kronor). Han dömdes till fem års skyddstillsyn ”utan konfiskation av egendom” samt till att förlora rätten att inneha ”offentliga uppdrag och uppdrag i kommersiella företag med ansvar för materiella tillgångar” under en period av tio år, vilket bland annat innebär att han inte kan fortsätta arbeta som chefredaktör. Gabdullin frigavs direkt efter rättegången.

Den 10 februari publicerade Bigeldy Gabdullin ett öppet brev i Central Asia Monitor där han skriver:

”Det var mitt eget val att erkänna. Jag utsattes inte för något tvång eller övertalning från myndigheterna eller mina advokater. Jag valde friheten: min familj, barn, släktingar, vänner och mitt arbete. Jag föredrog friheten framför 7–15 år i fängelse och konfiskation av min egendom. Chefen för Kazakstans Anti-korruptionsmyndighet lovade att jag helt skulle frias från juridiskt ansvar under strafflagens artikel 65. Detta skedde emellertid inte och jag dömdes till 5 års skyddstillsyn.”

När det gäller den ekonomiska kompensationen betonar Gabdullin i brevet att det inte handlar om ett skadestånd till staten, utan att han enbart gått med på att återbetala de pengar som hans medieföretag fått för de statliga uppdrag som enligt domen är ett resultat av utpressningen.

PEN International har vid flera tillfällen uttryckt sin oro för situationen i fråga om yttrandefriheten i Kazakstan, där flera andra journalister och bloggare befinner sig i fängelse eller i husarrest. Internationella och inhemska organisationer har påtalat förekomsten av tortyr i landets häkten. Europaparlamentet antog i mars 2016 en resolution om yttrandefriheten i Kazakstan, och i augusti samma år kritiserade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter landet för ”omfattande tillämpning av straffrättsliga bestämmelser på individer som utövar sin rätt till yttrandefrihet” och även för användning av tortyr och för rättsväsendets bristande självständighet.

 

Svenska PEN instämmer i denna kritik och uppmanar myndigheterna i Kazakstan att fullfölja sina skyldigheter att skydda yttrandefriheten i landet.

 

3 Maj 2017

Nytt nummer av Dissidentbloggen sätter Kambodja i fokus


I Kambodja hårdnar regimens behandling av oppositionella och människorättsaktivister allt mer. Reportrar utan gränser placerar i sitt nyligen uppdaterade pressfrihetsindex Kambodja på plats 132 (av 180 länder) och uppmärksammar särskilt hur alla betydande medier helt kontrolleras av staten och hur journalistiska försök att granska korruption och miljöfarlig industri (som exploatering av skog) slås ned. Här, liksom i stora delar av världen utan fri press, spelar bloggar och Facebook en allt större roll.

 

Ola Larsmo skriver i sin ledare:

"Kambodja är ett ungt land där majoriteten är under trettio år gammal – en demografi som till viss del är en följd av sjuttiotalets folkmord. Det är också i hög grad de som i brist på en fri press vänder sig till digitala och sociala medier. Uppbyggnaden av en litterär offentlighet pågår – och fick börja om från i princip ingenting under 1980- och 90-talet. Flera av texterna i detta nummer av Dissidentbloggen handlar just om hur viktig en fungerande litterär institution är för demokratin. Det handlar inte bara om möjligheten att tänka och skriva fritt, utan även om att nå ut, och då kommer sådant som distribution, tekniska lösningar och läskunnighet in i bilden. Vad behövs för att meningsfull yttrande- och tryckfrihet ska kunna ta form?"

 

Ett urval artiklar:


Jens Rosbäck | Kampen för yttrandefrihet hittar nya vägar

I Kambodja är regimens kontroll över traditionella medier nästan total. Istället har fria radiokanaler och sociala medier blivit allt viktigare arenor för fri opinionsbildning. Jens Rosbäck, som under lång tid arbetat med demokratifrågor i Kambodja, skriver om tillståndet för den kambodjanska yttrandefriheten inför de förestående valen.

 

Alexandra Kent | Livets träd

I Kambodja lever landets infödda befolkning sedan länge nära de tropiska regnskogar som är av betydelse för hela mänskligheten men ändå avverkas i snabb takt. Regeringens ansats att stärka de infödda folkens rättigheter genom kollektivt jordägande har visat sig vara en både krånglig och godtycklig process, skriver Alexandra Kent, docent i socialantropologi.

 

David Chandler | Land skall med sång byggas

Även om nationalsångernas storhetstid är över kan de berätta mycket om ett lands historia. David Chandler, författare och professor emeritus vid Monash University, låter Kambodjas nationalsånger teckna en bild av landets blodiga och turbulenta 1900-tal.

 

Läs hela numret här.

_________________________________________

 

Dissidentbloggen är en digital tidskrift som ges ut av Svenska PEN. Vi lyfter fram de förbjudna texterna – de som inte kan skrivas och publiceras i författarnas egna hemländer – och ger dem en svensk och en internationell publik. Vi har i dag läsare i över 80 länder. Dissidentbloggen publiceras sedan 2011 med stöd av Postkodlotteriets Kulturstiftelse, SIDA och Statens Kulturråd.

 

Detta är Therese Bohmans sista nummer som redaktör för Dissidentbloggen.

 

Presskontakt:

Ola Larsmo, chefredaktör och ansvarig utgivare

Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

0708-268557

Ola Larsmo
Ordförande
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
0708-268557

 

Illustration Kajsa Nilsson

2 Maj 2017

Vi välkomnar Hanna Nordell som ny redaktör för Dissidentbloggen

 

Hanna Nordell tillträder som ny redaktör för Dissidentbloggen och producent på Svenska PEN. Hon tillträder tjänsten idag den 2 maj och kommer att arbeta halvtid på kansliet.

Hanna Nordell kommer närmast från Gävle Konstcentrum där hon var intendent för den publika verksamheten samt ansvarade för etablering och koordinering av Gävles fristadsprogram inom ICORN-nätverket.

Therese Bohman som varit Dissidentbloggens redaktör samt kanslist, kliver av sin tjänst för att helt ägna sig åt sitt författarskap. Vi önskar henne all lycka med sitt fortsatta arbete.

31 Mars 2017

Tucholskypristagaren Muharrem Erbey dömd till fängelsestraff i Turkiet

Den kurdiske författaren, advokaten och människorättsaktivisten Muharrem Erbey, som 2014 tilldelades Svenska PEN:s Tucholskypris, dömdes 28 mars till sex år och tre månader i fängelse vid den avslutande sessionen i en massrättegång som pågått sedan 2009.
29 Mars 2017

Poeten och Tucholskypristagaren Uladzimir Njakljajeu frigiven – men på sjukhus


Det har kommit till Svenska PEN:s kännedom att poeten och Tucholskypristagaren Uladzimir Njakljajeu, som greps av myndigheterna i samband med protestaktionerna i Minsk i veckan, nu är försatt på fri fot i Belarus.

22 Mars 2017

Svenska PEN stödjer hotade bibliotekarier

Svenska PEN vill uttala sitt stöd för de bibliotekarier som den senaste tiden utsatts för hot och hat för att de inte anser att tidningen Nya Tider hör hemma på svenska folkbibliotek. Det är ett yrkesmässigt ställningstagande som är öppet för diskussion. För detta ska man inte hotas till livet.

22 Mars 2017

Välkommen till ett samtal om hatspråket, demokratin och litteraturen

I dag finns hatspråkskulturen överallt. För vissa, en svagt tickande, eventuell bomb i någon annans filterbubbla. För andra, systematiska och återkommande hatkampanjer med hot och trakasserier så fort du visar dig offentligt eller rör dig inom vissa teman. För några, en möjlighet till ökat inflytande. För de flesta, en långsam förskjutning av språket.

8 Mars 2017

Allvarligt läge för mediefriheten och de mänskliga rättigheterna i Turkiet

Med anledning av det kritiska läget i Turkiet besökte en delegation med representanter från sex internationella yttrandefrihetsorganisationer landet 27 februari-2 mars. Delegationen gör här ett gemensamt uttalande för att uttrycka sin djupa oro för mediefriheten och de mänskliga rättigheterna i Turkiet, samt över att demokratin i landet är hotad.

28 Februari 2017

MÖT DEN DÖDSHOTADE BLOGGAREN MISHU DHAR PÅ KULTURHUSET I STOCKHOLM

Mishu Dhar kom till Sverige på ett studentvisum 2015, men motivet bakom resan var hans rädsla för att bli dödad efter att i sin blogg ha kritiserat islam och försvarat kvinnors och etniska och religiösa minoriteters rättigheter. Under flera år hade han fått ta emot hot i form av telefonsamtal, sms och mejl, och sommaren 2014 överfölls han och misshandlades av okända män. Ett par veckor senare inledde islamistiska grupper i Bangladesh en serie mord på bloggare, förläggare, redaktörer och akademiker med sekulära åsikter. Nu vill Migrationsverket skicka tillbaka honom till Bangladesh.

I en skrivelse från regeringen som publicerades nyligen nämns morden på sekulära bloggare i Bangladesh som ett exempel på religiöst motiverade kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ändå vill Migrationsverket skicka tillbaka Mishu Dhar, och i förlängningen andra bloggare, till det land där han löper stor risk att utsättas för just detta. Är det förenligt med Sveriges humanitära åtaganden?

 

Tid: Torsdag den 9 mars kl. 17.30-18.30

Plats: Foajé 3, våning 3, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

 

Medverkande:

 

Kerstin Brunnberg, journalist

Mishu Dhar, bangladeshisk bloggare

Christer Sturmark, ordförande i förbundet Humanisterna

Annika Thor, ordförande Fängslade Författares kommitté

Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter

Samtalsledare: Ola Larsmo, ordförande Svenska PEN

 

Hjärtligt välkomna!

Svenska PEN

24 Februari 2017

PEN International om hoten mot Mishu Dhar

"Mishu Dhar har mycket goda skäl att frukta att han skulle mötas av hot och våld eller till och med mördas om han återvände till Bangladesh. Det är högst osannolikt att han trots de uppenbara mordhot han utsätts för skulle få något skydd av polisen."
<< Start < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Nästa > Slut >>