Juli 2017
28 Juli 2017

Rättegången mot journalister på den turkiska dagstidningen Cumhuriyet

 

Hur ska man reagera när vardagen blivit till galenskap? När det vanliga arbete man utfört i tjugo, kanske trettio år, plötsligt blivit en kriminell handling? Det är den fråga som 17 åtalade journalister och en stor del av den turkiska allmänheten nu står inför.

På fredag avslutas den nu pågående rättegången i Istanbul mot journalisterna från den välkända och respekterade dagstidningen Cumhuriyet. Under veckan som gått har tidningens redaktörer, tecknare, jurister och styrelsemedlemmar förhörts om artiklar de skrivit, telefonsamtal de ringt, personer de träffat eller intervjuat, rubriker de fattat beslut om och redaktionens prioriteringar – det vill säga helt vardagliga arbetsuppgifter på vilken tidningsredaktion som helst, överallt i världen. Två av de åtalade har lyckats fly landet, men de övriga måste alltså lämna vittnesmål om en arbetsdags helt triviala detaljer.

Sedan kuppförsöket i Turkiet för ett år sedan har 40 000 människor anhållits och ska ställas inför rätta. Aldrig tidigare har så många journalister stått på de åtalades lista, och den turkiska polisen fortsätter att gripa skrivande människor.

President Erdoğan skyllde kuppen på predikanten Fetüllah Gülen, bosatt i USA, och har sedan dess låtit avsätta 100 000 akademiker, bland annat forskare, jurister och poliser för påstått samröre med Gülen.

Flyktingöverenskommelsen med EU har hittills gett den turkiske presidenten ett politiskt övertag – men möjligen är han på väg att gå för långt i sina utrensningar. Förbundskansler Angela Merkel och andra tyska politiker har den senaste veckan låtit skarpare i tonen än tidigare. Det beror delvis på att den turkiska polisen den 5 juli grep en tysk medborgare, som tillsammans med andra människorättsaktivister befann sig på ett seminarium i Istanbul. Vid samma tillfälle greps den svenske medborgaren och människorättsaktivisten Ali Gharavi, men den svenska regeringen nöjer sig med att slå fast att man ”ser allvarligt” på gripandet.

En annan händelse i Turkiet som ökat spänningen är rättvisemarschen mellan Ankara och Istanbul som i juli genomfördes av det största oppositionspartiet, CHP, och där tiotusentals människor, även representanter för det kurdiska partiet HDP, deltog.

Jørgen Lorentzen från Norska PEN är på plats för att följa rättegången för PEN:s räkning. Han berättar att över tusen människor demonstrerar utanför rättssalen Caglayan i Istanbul, för att protestera mot rättegången och visa sitt stöd med de fängslade journalisterna. Läget har varit kaotiskt när flera hundra försökte ta sig in i rättssalen, som bara rymmer 75 personer. Han kan också berätta att det var djupt berörande att se de åtalade, som suttit fängslade sedan november, komma in i rättssalen. Familjemedlemmar vinkar och kastar slängkyssar och ler, som om alla försöker hålla varandras mod uppe.

Att följa förhandlingen är att kastas mellan tragik och komik. I det 368 sidor långa åtalet är det journalistikens väsen och arbetsformer som åtalas, det journalistiska hantverket som ställs till svars. Huvudanklagelsen mot tidningen består av att det som skrivits har bidragit till att ”diskreditera och neutralisera den turkiska republiken och regeringen”, och därmed anses tidningen ”stötta en terroristorganisation utan att vara medlem i den”.

Bitvis har processen varit absurd. Till exempel gripandet av den grävande journalisten Ahmet Şık. När en första omgång av tidningens journailster hade gripits, bestämde sig medarbetarna på Cumhuryiet att skicka en nyårshälsning till kollegorna i fängelse. De tog en bild av sig själva, och där står Ahmet Şık och vinkar och ler. Dagen därpå, den 30 december, greps han, och då fotografiet kom fram till de gripna i fängelser Silivri, satt han där själv. Men det mest absurda är att just Ahmet Şik varit en av Gülenrörelsen skarpaste kritiker – han har till och med skrivit en bok där han granskar den. Nu är han anklagad för att stödja rörelsen.

Åklagarna kräver mycket stränga straff. För medlemskap eller ”stöd” till en terroristorganisation riskerar Cumhuryiets journalister, tecknare och jurister mellan 7 och 43 års fängelse.

Nu råder stark oro, till och med skräck, bland den halva av befolkningen som inte stöder

president Erdoğan. I april i år hölls en folkomröstning i Turkiet, då 51, 2 procent av befolkningen röstade ja till en konstitutionsreform som kommer att göra presidenten till enväldig diktator. Sedan dess har han öppet talat om att återinföra dödsstraffet.

Naturligtvis måste vi konkret visa solidaritet med de skrivande människor, författare och journalister, som när som helst kan bli frihetsberövade eller hotas till livet. Och naturligtvis måste vi avkräva våra politiker starkare ord än den ”oro” som utrikesministern säger sig känna inför händelserna.

167 journalister och skribenter sitter fängslade i Turkiet idag. Solidaritet och motstånd finns

– till exempel har över tusen advokater anmält sig som försvarare till de åtalade från Cumhuriyet.

Svenska PEN stödjer de åtalade journalisterna. Vi kräver att de släpps fria. Tyskland har kritiserat Turkiet. Men var är Sveriges kritik, var är svenska regeringens solidaritet? Vad gör den svenska regeringen för att få den svenske medborgaren Ali Gharavi fri? Vad gör Sverige när yttrandefriheten helt öppet monteras ned och mänskliga rättigheter sätts ur spel?

 

Elisabeth Åsbrink, ordförande Svenska PEN

Publicerad i Pressmeddelanden
19 Juli 2017

Turkiet uppmanas respektera yttrandefriheten

Det har gått ett år sedan det kuppförsöket i Turkiet den 17 juli 2016 som ledde till att över två hundra människor dog och över tusen skadades. PEN-center runt om i värden gör ett gemensamt uttalande som vidkänner de turkiska myndigheternas rätt att ställa de ansvariga för kuppförsöket inför rätta, men riktar skarp kritik mot de exempellösa åtgärderna som har fått till följd att en lång rad kritiska röster tystas. Turkiet uppmanas att omedelbart upphöra med det långtgående angreppet, att häva undantagstillståndet och respektera yttrandefriheten:

 

TURKEY: UPHOLD FREEDOM OF EXPRESSION

‘The Justice March – from 15 June to 9 July – was an historic moment of light and courage. The world watched with respect as thousands walked the 450 kilometres between Ankara and Istanbul to restore Turkey’s freedoms. We hope the Turkish government and judiciary will listen to their peoples’ brave call for justice.’ Jennifer Clement, PEN International President.

17 July 2017 – A year ago, a bloody coup attempt in Turkey left over two hundred people dead and over a thousand others injured.  While we recognise the right of the Turkish authorities to bring those responsible for crimes committed during these violent events to justice, the unprecedented crackdown that ensued has resulted in a near silencing of a wide range of critical voices.

Over 160 media outlets and publishing houses have been closed down since July 2016. Over 165 journalists and media workers have been jailed pending trial, making Turkey the biggest jailer of journalists in the world, surpassing China and Eritrea combined. Never in the near-100 year history of PEN have we recorded so many writers in prison in one country at one time. Over 145,000 civil servants have been summarily dismissed and more than 47,000 people have been jailed pending trial. Turkey’s Kurdish population has been disproportionately affected, with arrests of Kurdish journalists and MPs, closures of pro-Kurdish media outlets and the forced replacement of elected local officials.

These statistics are more than just numbers. These are people whose lives have been shattered as the Turkish authorities continue to abuse the state of emergency to stifle criticism and silence dissent.

A year on since the coup attempt, PEN Centres and members around the world urge the Turkish authorities to immediately end this far-reaching onslaught, to lift the state of emergency and to uphold freedom of expression, which is a cornerstone of any free and just society.

 

Chechen PEN Centre

Danish PEN

French PEN 

German PEN

Ghanaian PEN Centre 

Hungarian PEN

Icelandic PEN

Kurdish PEN

Norwegian PEN

Palestine PEN

PEN Afrikaans

PEN America

PEN Austria

PEN Bangladesh

PEN Cambodia

PEN Canada

PEN Català

PEN Centre of Bosnia and Herzegovina

PEN Eritrea in exile

PEN Lebanon 

PEN Mexico

PEN Myanmar

PEN Romania

PEN South Africa

PEN Suisse Romand

PEN Triste 

Philippine PEN

Portuguese PEN Centre

Russian PEN

San Miguel PEN

Serbian PEN Centre

Slovene PEN Centre

Swedish PEN

Publicerad i Pressmeddelanden
13 Juli 2017

Liu Xiaobo har avlidit

Det är med bestörtning Svenska PEN tar emot beskedet att Liu Xiaobo, mottagare av Nobels Fredspris 2010, har avlidit.

Litteraturkritikern och författaren Liu Xiaobo efterlyste politiska reformer i sitt hemland Kina och önskade ett flerpartisystem. Efter att ha levt utomlands i flera år återvände han 1989 i samband med protesterna på Himmelska Fridens Torg. Sedan dess har han fängslats upprepade gånger för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Han var ordförande för Independent Chinese PEN Center 2003–2007.

Medan Liu Xiaobo satt fängslad för fjärde gången, tilldelades han Nobels Fredspris för sin långa och icke-våldsamma kamp för grundläggande mänskliga rättigheter i Kina. Den kinesiska regimen nekade honom rätten att sända en representant till Oslo för att ta emot priset i hans namn, och satte hans hustru i husarrest.

Liu Xiaobo dog som han hade levt; strikt kontrollerad av de kinesiska myndigheterna. Den 26 juni 2017 släpptes han ut ur fängelset efter att ha diagnosticerats med levercancer, men nekades lämna landet för att få vård i något annat land, trots att flera länder erbjöd sig att ta emot honom. Både hans liv och hans död utgör en smärtsam påminnelse av det höga pris en regimkritiker i Kina måste betala.

Våra tankar går till Liu Xiaobos hustru, poeten och fotografen Liu Xia, som endast tilläts övervakade möten med sin man en gång i månaden, och som tillbringade många år i husarrest. Svenska PEN kräver att hon får rätt att lämna landet, om det är hennes vilja, och erhåller största möjliga stöd under den svåra tid hon nu genomgår.

Liu Xiaobo sa en gång: ”Jag hoppas att jag är det sista offret för Kinas långa historia av att betrakta ord som brott”. Tillsammans med världens alla PEN center bär Svenska PEN hans dröm vidare.

Elisabeth Åsbrink, ordförande Svenska PEN

 

 

 

Publicerad i Pressmeddelanden