Inför statsminister Stefan Löfvens resa till Iran den 11-12 februari 2017, vill vi i Svenska PEN framföra vår allvarliga oro över utvecklingen i Iran. Under decennier har grundläggande mänskliga rättigheter utsatts för grova kränkningar och den redan kraftigt begränsade yttrandefriheten är ständigt föremål för nya attacker.
Vår förhoppning är att statsministerns och den svenska delegationens resa ger tillfälle att uppmärksamma och föra dialog om Irans ansvar att vidta åtgärder för att dessa kränkningar ska upphöra – det är viktigt att resan inte innebär ett tyst överseende med hur mänskliga rättigheter gång på gång kränks. En av de frågor som bör lyftas är kravet på att journalisten och människorättsaktivisten Narges Mohammadi omedelbart släpps fri från fängelset i Teheran.
I en aktuell rapport från Freemuse, en internationell oberoende organisation som verkar för konstnärlig yttrandefrihet, pekas Iran ut som det land som under 2016 stått för de mest våldsamma och allvarliga kränkningarna av den konstnärliga yttrandefriheten. (I denna rapport presenteras mer detaljerad information och statistik.) Kränkningarna av den konstnärliga yttrandefriheten har i Iran inte minst drabbat kvinnliga musiker som, sedan den iranska revolutionen 1979, inte kunnat göra inspelningar av sin musik eller framträda solo inför blandad publik.
Tryck- och yttrandefriheten kränks i Iran genom att obekväma författare och journalister censureras, hotas, grips och fängslas på grund av sitt arbete. Varningar och hot om åtal leder till självcensur. Även anhöriga till iranska journalister verksamma i utlandet utsätts för trakasserier. Förutom direkta ingripanden och begränsningar i yttrandefriheten använder myndigheterna ofta – som enda skäl att slå till – vaga formuleringar om ”uppror mot islam” eller ”propaganda mot regimen”.
Ett av många exempel är journalisten Hossein Movahedi som Reportrar utan gränser nyligen rapporterat om. Movahedi fick 40 piskrapp den 14 januari 2017 i staden Najafabad i Iran för anklagelser om ”falsk rapportering”. Den fängslade studentaktivisten Arash Sadeghi hungerstrejkade i 72 dagar för att få träffa sin fru, författaren Golrokh Ebrahimi, vilken dömts till sex års fängelse för en opublicerad novell som säkerhetspolisen beslagtagit i hennes lägenhet. Myndigheterna släppte dem fria, men efter några dagars frigivning är de nu återigen frihetsberövade.
Reportrar utan gränser redogör vidare för att 24 journalister och författare är fängslade i Iran idag. Bland dem finns den oberoende journalisten och människorättsaktivisten Narges Mohammadi. Mohammadi arresterades 2009 och dömdes till 11 års fängelse på grund av sitt fredliga engagemang för mänskliga rättigheter. Hon frisläpptes 2013 mot borgen (av medicinska skäl). Under sin tid i frihet fortsatte hon sin verksamhet och hade bland annat ett möte med EU:s utrikespolitiska chef Catherine Ashton på Österrikes ambassad i Iran för att diskutera mänskliga rättigheter.
Efter mötet ökade trycket på Mohammadi och hon utsattes i månader av trakasserier och förhörsliknande utfrågningar av säkerhetsorganisationerna. I maj 2015 arresterades hon igen, anklagad för att ha skapat organisationen Step by Step to Stop the Death Penalty. Idag hålls hon fängslad i Evinfängelset i Teheran utan tillgång till den sjukvård som hon behöver och utan möjlighet att kontakta sin man och sina barn.
Narges Mohammadi belönades 2011 med Per Angerpriset för sitt arbete för mänskliga rättigheter och är hedersmedlem i Svenska PEN.
Att arbeta för mänskliga rättigheter är inte ett brott, varför Svenska PEN menar att statsminister Stefan Löfven i mötet med president Hassan Rouhani bör framföra krav på Narges Mohammadis omedelbara frigivning.
Anna Livion Ingvarsson, generalsekreterare
Ola Larsmo, ordförande
Annika Thor, ordförande i Fängslade författares kommitté
Ola Wallin, internationell sekreterare
