PEN fick äran att inviga den årliga iranska filmfestivalen den 29 september 2007 på Parkbiografen i Stockholm. PENs representant filmaren och manusförfattaren Birgitta Öhman invigde tillsammans med regissören och skådespelaren Susan Taslimi.
Yari, en ideell, fristående, demokratisk förening som är politiskt och religöstobunden, anordnar festivalen varje år.
Ett av de viktigaste delarna i Yaris informationsarbete är dess årliga filmfestival, där ett flertal filmer kring årens tema visas för såväl den svenska som den ickesvenska publiken.
Föreningens hemsida är: www.yari.nu
Alla festivalens intäkter går oavkortat till stöd av barn och ungdomars utbildning i Iran.
Birgitta Öhmans invigningstal:
den 29 september 2007
Sorgligt nog censureras alltför många filmer i Iran ,
det är filmer som iranska filmare och regissörer gjort, filmer som inte visas i det egna landet, t.ex filmen Cirkeln som berättar om 5 kvinnor i fängelse en film av den intressanta, modiga, prisbelönta regissören Jafar Panahi som är en av gästerna i den här festivalen. Den har visats i bl.a. Sveriges Television. En av skådespelerskorna i den filmen såg den för första gången när hon hälsade på sin vän här i Stockholm , Azar Malouijan som översatte filmen.
I dag får vi se Jafar Panahis film Kvinnor Offside – som berättar om unga iranska kvinnor som försöker ta sig in på en fotbollsmatch.
En film som jag också är nyfiken på är Kazem Rastgoftars Songs of Silence som ger oss en inblick i kvinnornas vardag, en vardag präglad av förtryck.
Jag står här som representant för Svenska Pen, en organisation som verkar för intellektuell frihet, som arbetar för personlig och konstnärlig frihet , som försvarar yttrandefriheten , som vill skydda och hjälpa kollegor som råkar ut för förföljelser eller andra svårigheter när dom utövar sitt yrke som författare eller skribenter eller journalister eller filmare.
Och ständigt, om och om igen måste vi kämpa mot förtryck, mot fundamentalism, mot fanatism.
När vi menar allvar med våra filmer, när poeten är absolut ärlig, när författaren ger oss insikter om olika verkligheter, då kan konsten skapa förståelse för händelser i olika länder och kulturer. Det här vet vi egentligen, men vi måste gång på gång påminna oss om det. Konsten uppenbarar, det är därför den blir hotfull för den döljer inte sanningen, sanningen som är så farlig för dem som har makten
Jag hoppas att censuren i Iran en dag som inte är alltför avlägsen försvinner och att det blir som i ett par rader av poeten Ahmad Shamloo:
En dag hittar vi våra duvor igen
Och ömheten tar skönheten i hand.
