Författaren och journalisten David Lagercrantz skänker 200.000 kronor till Svenska PEN. Han är sedan 2015 ledamot i Svenska PENs styrelse där han engagerar sig särskilt för journalisters och författares rätt att verka utan att förföljas eller fängslas på grund av sitt arbete. Förutom ledamot i Svenska PEN, är han också en av organisationens finansiella partners.
”Vi är oerhört glada. Det är fantastiskt att en författare som så tydligt engagerar sig för yttrandefrihet ger oss stort ekonomiskt stöd. Vårt uppdrag att försvara det fria ordet växer för varje dag och David Lagercrantz gåva ger oss kraft i arbetet just när vi behöver det som bäst”, säger Anna Livion Ingvarsson, generalsekreterare för Svenska PEN.
David Lagercrantz har gett ut ett tiotal böcker, däribland Jag är Zlatan Ibrahimović och Det som inte dödar oss. I augusti är han aktuell med den sjätte och sista boken i Millenniumserien, Hon som måste dö. Här nedan svarar han på ett par frågor om sitt engagemang i Svenska PEN.
Kan du berätta för oss hur ditt engagemang i Svenska PEN började?
Jag fick frågan att vara med i styrelsen och blev smickrad. Men långsamt blev det till något mer än ett arbete. Auktoritativa vindar blåste över världen. Inte bara i de uppenbara diktaturerna – i Ryssland, Kina och i Mellanöstern utan också närmare oss i Östeuropa och i Turkiet. USA installerade en president som kallade journalister fiender till folket. Desinformationskampanjer och lögner påverkade val och hetsade folk mot varandra. Journalister och författare fängslades och mördades. Jag kände alltmer att kampen för det fria ordet var en av vår tids ödesfrågor. Utan möjligheter att tala fritt dör demokratin. Makten brutaliseras. Det samhället jag växt upp i och tagit för givet upplevde jag som hotat.
Hur mår yttrandefriheten i Sverige?
Vi är förstås privilegierade. Men också vi är drabbade. Hoten mot journalister och författare ökar. Självcensuren har blivit ett allt större problem. Många dras sig för att skriva om vissa ämnen för att undkomma hatstormar. Vi vet i dag att utländska intressen stödjer sajter som sprider vrångbilder och falska nyheter om Sverige. När jag i dag intervjuas av utländsk press har många en uppfattning om oss som en nation där bomber och bilbränder härjar – ett land som gått sönder av invandringen. Demoniseringen av Sverige – som sker både lokalt och globalt – har blivit ett av högerextremisternas vapen för att teckna en mörk bild av den liberala demokratin. Visserligen är förstås även lögner och ensidiga, konspiratoriska skildringar en del av yttrandefriheten. Men blir vi inte uppmärksamma på hur strömmen av falska nyheter förgiftar samhällsklimatet är vi illa ute. Jag är rädd att vi får se allt större attacker – också från de politiska partierna som drivs med av den populistiska vågen – mot de etablerade medierna som står upp för den goda, sakliga journalistiken.
Har ditt engagemang för PEN påverkat ditt skrivande?
Hur mycket som helst. I min senaste bok, Hon som måste dö, min sista i Millenniumserien, tar jag just upp de organiserade lögnerna som sår splittring och hat i samhället, och det är viktigt att påpeka: hat är inte bara en attack mot grupper eller enskilda. Det bereder väg för fysiskt våld. Mord börjar alltid i någon mån med hatiska ord, av demonisering av människor. Mitt engagemang i PEN har skärpt min blick.
Varför behövs en organisation som PEN?
PEN räddar liv till att början med. Vi har fått hit intellektuella som varit dödsdömda i sina hemländer. Men det är också den enda organisationen som arbetar enbart för att försvara det fria ordet, och det är något mycket större än bara en fråga för journalister och författare. Det fria ordet är grunden för att vi ska kunna skapa ett civiliserat samhälle. PEN behövs. Det är en motkraft som bullrar, hörs och gör skillnad.
