Denna lördag är det fem år sedan saudiarabiske bloggaren Raif BadawI greps och dömdes till bland annat ettusen piskrapp. Vi kan göra skillnad genom att läsa, sprida och dela hans ord, skriver Elisabeth Åsbrink, ordförande Svenska Pen.
Hösten 2011 stod en religiös ledare i en saudiarabisk tv-kanal och kritiserade landets astronomer. Orsaken var att deras forskning skapade tvivel kring sharia, och för det borde de straffas.
Hur kunde de drista sig att motsäga sharias uppfattning av universum, undrade predikanten, och därmed säga emot shariaexperter som varit verksamma i trettio år, alltså sedan astronomerna själva bara varit barn?
Det låter som dålig satir – det tyckte i alla fall den saudiarabiske bloggaren Raif Badawi, som satte sig vid datorn och skrev en text med titeln »Låt oss piska några astronomer«. Den publicerades i september 2011 i tidningen Al-Bilad.
»Faktum är«, skriver Badawi, »att denne ärevördiga predikant har gjort mig uppmärksam på en av tillvarons dolda sanningar, nämligen förekomsten av sharia-astronomi. (…) Därför skulle jag härmed gärna be NASA att lägga sina teleskop åt sidan och istället dra nytta av våra sharia-astronomers vetande, vars skarpsyn och skarpsinne vida överträffar de där dåliga NASA-teleskopens synförmåga.«
Badawi är en milt ifrågasättande människa. Han vägrar acceptera prästerskapets lagar eller misogyni. Han reagerar starkt på ett påbud till alla kvinnliga saudiska studenter i brittiska universitet, som kräver att de måste finna ett respektabelt manligt sällskap för att följa dem till och från föreläsningarna. Dumhet upprör honom, och orättvisor.
I ett land där yttrandefrihet råder kan man hålla med, säga emot eller kritisera honom. Men Raif Badawi lever i Saudiarabien. Han fängslades och dömdes för att ha förolämpat islam, för att ha grundat en »liberal nätsajt« och för att ha tagit till sig ett »liberalt tankesätt«.
Straffet blev ettusen offentliga piskrapp, böter på en miljon riyal (över två miljoner svenska kronor), ett tioårigt reseförbud samt ett tioårigt förbud mot deltagande i visuella, elektroniska och skriftliga medier, som båda ska tillämpas efter hans frisläppande.
Den 9 januari 2015 utsattes han för de första 50 piskrappen inför en folkmassa utanför Al Jafali moskén i Jeddah, bunden till händer och fötter.
Meningen var att han skulle gå igenom samma sak ytterligare nitton gånger, men piskandet har uppskjutits på obestämd tid. Hans hustru och tre barn har flytt landet och fått asyl i Kanada.
För några veckor sedan besökte hans hustru, Ensaf Haidar, London. Hon berättade att hans psykiska tillstånd förvärras, och vädjade om omvärldens solidaritet och handling.
Det mest skrämmande för en fånge är att bli bortglömd av dem som stödjer frihetens idé.
»Det mest skrämmande för en fånge är att bli bortglömd av dem som stödjer frihetens idé.«
Domen mot Raif Badawi är inte bara grym utan också i strid med en lång rad internationella överenskommelser som även Saudiarabien har skrivit på. Men för omvärlden tycks detta inte spela någon större roll.
Landet har just ingått ett avtal om en stor vapenaffär med Donald Trumps USA, och är en av Storbritanniens viktigaste partners när det gäller vapenhandel.
Inte heller Sverige kan stoltsera med motstånd mot Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter.
Visserligen protesterade den svenska regeringen mot Badawis offentliga prygling i januari 2015, och utrikesminister Margot Wallström (S) kallade straffet medeltida. Men när den saudiske ambassadören kallades hem och Sverige fördömdes av en rad muslimska länder, gick svenska handelsintressen först.
Både statsminister Stefan Löfven och kungen skrev brev med något slags lugnande innehåll, och så kunde relationerna till Saudiarabien »normaliseras«.
Priset betalas av en tänkande och skrivande individ som Raif Badawi. Denna lördag den 17 juni är det fem år sedan han greps.
Vår regering har naturligtvis utmärkta möjligheter att hjälpa både honom och många fler som fängslats på grund av sina ord.
Men vi andra kan också göra skillnad: vi kan läsa hans ord. Så kan var och en av oss protestera och dessutom aktivt motarbeta Saudiarabiens försök att få honom tyst.
Ju mer vi läser, delar och sprider hans och andra fängslade författares ord, desto mindre meningsfullt blir det att fängsla, piska och döda dem.
Ensaf Haidar citerade sin man för några veckor sedan i London, och hälsningen från Raif Badawi är häpnadsväckande stark. Den riktar sig till mig, till dig som läser detta nu – till oss alla:
»De verkliga fångarna är de människor som har möjlighet att försvara friheten, men som ändå låter bli.«
Elisabeth Åsbrink är ordförande Svenska PEN
»PS: Under fredag och lördag vill Svenska PEN få ihop 1000 bildersom ska representera de 1000 piskrapp som Raif Badawi har dömts till. Förutom att höja medvetenheten om hans fall, kommer dessa foton att fungera som en kraftfull markering av det utbredda stödet till Raif Badawi och hans familj.
