”… att se vad som sker i det som synes ske” är ett i Sverige känt och lite slitet citat av den svenske poeten och historikern Erik Gustaf Geijer. Enligt honom var det vetenskapens uppgift. Och när man ser ut över ett politiskt världslandskap som just nu förändras mycket snabbt är det lätt att längta efter en ”superteori” som skulle förklara just vad det är som sker i det som synes ske. Å ena sidan demokratiska uppror mot korrupta statsbildningar å den andra nya hot och terror mot oppositionella, mot författare och journalister.
Den ”arabiska våren” är redan ett begrepp som somliga börjar betrakta med skepsis. Fanns där en verklig demokratisk öppning eller ej? Samtidigt börjar en sluten diktatur som Burma åtminstone mima en sorts perestrojka. När detta skrivs pågår demonstrationer på gatorna i Moskva i protest mot ett valresultat som ifrågasätts av oppositionen. I Ungern fortsätter utvecklingen att gå mot minskad yttrandefrihet och en tilltagande rasism som statens företrädare inte tar avstånd ifrån.
Hur ska man då se vad som sker? Örnperspektivet, som är det vi oftast möter i medierna, kan vara förledande. Man ser kartor och inte människor. Jag avser inte någon billig mediekritik här – att sammanfatta och i viss mån generalisera är ofta första steget för att förstå något alls. Men för att tränga bortom generaliseringarna måste man sedan lyssna till de verkliga människornas enskilda röster, deras faktiska erfarenheter – och därmed allt det som inte ryms i de enkla sanningarna.
Det är vad Dissidentbloggen är till för. I detta vårt tredje nummer berättar Fawzia Assaad från Egypten om den kristna minoritetens roll i vårens uppror – en kristen minoritet som i dag känner sig alltmer kringränd. Oksana Chelysheva, rysk journalist som sedan flera år lever i exil, skriver om hur barnen kan bli offer för de krafter som försöker tysta oppositionella röster. Flera ungerska författare ger sin syn på den utveckling som just nu omvandlar en demokrati i Europas mitt, där det åter blivit rumsrent att ägna sig åt antisemitiska och antiromska utspel och där yttrandefriheten sätt på undantag. Här finns också ett urval förbjuden vietnamesisk lyrik.
Vi har inte tillgång till någon superteori. Men PEN har ett nätverk av skrivande människor över hela världen. De vill att vi lyssnar till deras berättelser om vad som sker i det som synes ske. Här är några av de röster ur förändringens tid som vi annars kanske aldrig fått höra.
Ola Larsmo
Ordförande Svenska PEN och chefredaktör
