Igår förmiddag försvann den belarusiske poeten och PEN-medlemmen Dmitrij Strotsev i Minsk. Han lämnade hemmet klockan elva för att bege sig till sitt arbetsrum i grannhuset, och har sedan dess varit onåbar. Idag på morgonen återfanns hans namn på listorna över gripna som förts till det ökända Akrestsina-häktet i Minsk. Strotsev har regelbundet deltagit i de fredliga protesterna efter presidentvalet i augusti och fortlöpande skildrat sina intryck, både på facebook och i diktform. Han står anklagad enligt en lagparagraf som handlar om deltagande i manifestation utan tillstånd. Redan idag ställdes han inför rätta och dömdes till 13 dagars fängelse för att ha deltagit i en illegal demonstration.
Svenska PEN kräver Dmitrij Strotsevs omedelbara frigivning.
Foto: från Belarusiska PEN
Per Bergström skriver i Sydsvenskan om gårdagens vidriga bortförande av Strotsev:
På onsdag förmiddag försvann den belarusiske poeten Dmitrij Strotsev utanför sitt hem i Minsk. Vid 11-tiden sade han hejdå till sin hustru och därefter tystnade hans telefon. Efter nästan ett dygn i total ovisshet lyckades familjen få reda på att Strotsev förts bort och nu rättsvidrigt befinner sig på det ökända Akrestsina-häktet, där fångar systematiskt misshandlats och torterats i samband med protesterna efter presidentvalet 9 augusti. Redan idag ställs han inför rätta för att ha deltagit i en illegal massmanifestation.
Strotsev, som på svenska finns utgiven med diktsamlingen ”Adams tystnad” och bland annat har framträtt på Inkonst i Malmö, har av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj omnämnts som en av landets främsta poeter. Hans poesi rör sig i ett alldeles eget gränsland mellan politiska teman, frågor om maktmissbruk, religiositet och andlighet. Detta är motiv som återkommer i den diktcykel Strotsev publicerat sedan protesterna började. Varje dag har han skrivit en ny dikt som reflekterar över situationen, det hänsynslösa våldet såväl som den kraftfulla rörelsen för förändring. Dikterna har genom sociala medier spridits snabbt, inte bara i Belarus utan också översatts till över tio språk. Den 19 augusti skriver han bland annat (i översättning av Nils Håkanson): ”prästerskapet våldtaget med polisbatong tills livmodern sprack på en märkligt familjär gruppbild Akrestsina synod” Nu har han själv förts till Akrestsina i ett försök av den auktoritära makten att med fortsatt våld skrämma folket till tystnad. Strotsev var också en av dem som skyndade till Svetlana Aleksijevitjs lägenhet för att bilda en mänsklig mur när det var hon som hotades att föras bort av säkerhetsstyrkorna. I veckan intervjuades han under demonstrationerna och menade att utkommenderade förband kunde vara på väg att vända sig mot Lukasjenko eftersom det inte går att stoppa protesterna, att presidenten har vänt sig mot ett helt folk, en hel nation. Jag minns ett besök hemma hos Strotsev och hur han över kopp te pratade om sin poesi. Som få andra lyckas han skildra ett historiskt och samtida kaos, samtidigt som han behåller ett inre lugn. Det är för de skildringarna och för viljan till förändring som regimen nu häktat honom. Det är för den viljan som Dmitrij Strotsev och alla andra politiska fångar i Belarus omgående måste friges.
Länk till artikeln:
