Författaren och filosofen Uladzimir Matskevitj, som är en av de mest profilerade inom det belarusiska intellektuella motståndet mot regimen, fängslades efter sitt uppmärksammade öppna brev ”Till medborgare Lukasjenka från medborgare Matskevitj”. I april i år meddelade åklagarmyndigheten att brottmålet mot honom skickats till domstolen. Åtalet hade då utökats med ”bildande av en extremistgrupp” och ”förolämpning av presidenten”. Rättegången startade den 9 juni och genomfördes bakom lyckta dörrar. Den 23 juni dömdes Matskevitj till fem års fängelse.
Uladzimir Matskevitj är månadens fall i kampanjen Tolv tystade röster. Som en del av kampanjen publicerar Svenska PEN en nyskriven text av poeten Ellen Nordmark, även aktuell som medredaktör för tidskriften Kritikers nummer ”jag går ut” som tillkommit i dialog med unga belarusiska poeter. Läs texten i sin helhet nedan. Via denna länk kan du läsa mer om Matskevitj fall och vad du kan göra för att verka för hans frihet.
Väg av vägar
I The Road Map of the Belarusan Revolution från 2021 skissar Uladzimir Matskevitj upp en färdplan mot det Belarus som ska komma efter Lukasjenkos regim. Han förklarar sin idé om hur förändring bäst kan åstadkommas, stegvis men inte enkelspårigt: en road map. Framför mig ser jag en vidsträckt karta, ett virrvarr av vägar. Vissa smalnar av, andra breddas. Vissa korsar varandra, andra försvinner. Så fokuserar Matskevitj text också snarare på samtal och förhandling än på snabba lösningar.
Sedan en tid tillbaka översätter jag och min belarusiske poetkollega, tillika vän, varandras poesi – trots att jag talar belarusiska lika lite som han talar svenska. Jag tänker på hur vi tråcklar oss fram, genom långdragna förklaringar, mot förståelsen av ett enda ord. Och om vägen till ett ord är snårig, är den belarusiska revolutionens väg - en revolution som Matskevitj kallar informationssamhällets första – outsägligt komplex.
Men det är genom att gå på gator och bakgator som staden blir vår, genom att vandra i hjärnans vindlingar som vi lär känna människan, genom att lyssna till orden som vi förstår varandra. Nedtystandet, skrämseln och fängslandet är återvändsgränder. Dead ends. Döda slut. Trots att han nu varit frihetsberövad i snart ett år fortsätter Uladzimir Matskevitj att söka kommunikationsvägar - i februari genomförde han en tretton dagar lång hungerstrejk. Men inte förrän han åter är fri kan Matskevitj, tillsammans med andra, fortsätta trampa upp det kartnät som leder framåt. Framåt i livet och framåt mot det Belarus som, med hans egna ord, ska ha epokens bästa konstitution - ett föredöme för andra folk och stater.
/Ellen Nordmark, poet och medredaktör för tidskriften Kritikers nummer ”jag går ut” som tillkommit i dialog med belarusiska poeter
Foto: Belnaviny
