I detta nummer av Dissidentbloggen presenterar vi elva texter som tillsammans skapar ett långt och pågående samtal som tar avstamp i PEN kvinnomanifest. Gemensamt för dessa texter är de utrycker samma längtan och önskan: tillgång till ett eget rum för att verka och skriva fritt. Som det står i inledningen till PENs kvinnomanifest: ”Förutsättningen för kvinnors rätt att tala, läsa och skriva fritt är också att kunna röra sig fritt, såväl i tanken som i samhället och världen.” Vi hoppas med detta nummer vara ett andrum för några av dessa kvinnor.