Under president Lukasjenkas 26 år vid makten har oppositionella röster tystats, politiker, författare och journalister fängslats och trakasserats. I val efter val har presidenten fått överväldigande majoritet.
Sex månader har gått sedan det senaste presidentvalet i Belarus, den 9 augusti 2020. Än en gång utropades den sittande president Aleksandr Lukasjenka som segrare, den här gången med 80 procent av rösterna. Men nu hade det belarusiska folket fått nog. Det uppenbart riggade valet utlöste en våg av protester i landet. Hundratusentals människor krävde demokrati, rättvisa och Lukasjenkas avgång.
Regimen svar på de fredliga protesterna blev brutalt våld och massarresteringar. I början av december 2020 uppgav FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, att mer än 27 000 personer hade gripits, siffran ökar stadigt. Från arrestlokaler runt om i Belarus kom vidriga rapporter om brutal misshandel och tortyr. Fångar tvingades klä av sig nakna, utsattes för sexuella övergrepp, förvägrades mat och vatten. Myndigheterna uppgav i oktober att de fått in drygt 900 anmälningar om polisövergrepp. Inte ett enda fall har utretts eller lett till åtal. Total straffrihet råder för de ansvariga för våldet i Belarus. Däremot genomförs en strid ström av rättsprocesser, riktade mot fredliga demonstranter. Enligt människorättscentret Vjasna sitter för närvarande drygt 200 dömda politiska fångar i fängelse; politiska aktivister, journalister, författare och människorättsförsvarare.
Regimens våld och övergrepp har inte endast riktats mot demonstranter. En klappjakt pågår mot yttrandefriheten i landet, där människor grips i sina hem eller på sina arbeten. Förtrycket riktas hårt mot människorättsaktivister, journalister och kultursektorn; skådespelare, musiker, konstnärer, författare, översättare och förläggare.
Säkerhetstjänsten genomför räder mot förlag, konfiskerar utrustning och griper såväl förläggare som översättare. Särskilt drabbade är förlag som ger ut översatt barnlitteratur, många med kopplingar till svenska författare.
Det säger mycket om ett lands regim när rädslan för barns läsande leder till dessa övergrepp.
Idag publicerar Svenska PEN en artikel av Nadja Kandrusevitj-Sjidlovskaja, ”Diktaturens barn”. Det blir sista artikeln ur PenOpps specialnummer om Belarus där författare och poeter från Belarus har medverkat med färska texter direkt från Minsk. Nadja är barnboksförläggare och även översättare av flera svenska barnböcker, bland dem Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus samt Mamma Mu och Kråkan.
Länk till artikeln:
https://www.penopp.org/sv/artiklar/diktaturens-barn?language_content_entity=sv
I augusti 2019 började vår systerorganisation, PEN Belarus, sammanställa en rapport med dokumentation om övergrepp riktade mot kultursektorn. Situationen var redan då allvarlig med i genomsnitt 25 fall per månad. Ett år senare eskalerade övergreppen i en rasande fart, bara i november 2020 rapporterades om 146 fall.
Läs hela rapporten:
https://pen-centre.by/en/2021/01/28/bez-prava-na-kulturu-belarus-2020.html
Likt många andra organisationer, som arbetar med att försvara det fria ordet, har PEN Belarus drabbats hårt de senaste månaderna, anställda och förtroendevalda har gripits och husrannsakningar har genomförts.
– Omvärlden har reagerat hårt på det som händer i Belarus, och nu är det helt avgörande att vi inte glömmer bort att förtrycket fortsätter, även om det inte längre är förstanyhet i de breda massmedierna. Det säger Jesper Bengtsson, ordförande för Svenska PEN.
– från Svenska PEN:s sida kommer vi att arbeta vidare med frågan, bygga nätverk med kollegor i Belarus, ge dem en plattform för att synas i Sverige och omvärlden och oavbrutet påpeka att omvärlden måste hålla trycket mot regimen uppe.
