FN:s råd för mänskliga rättigheter uppmanas i ett öppet brev att agera för att iranska myndigheter ska bevilja den iranska författaren och Nobels fredspristagare Narges Mohammadi vård. Hon sitter sitter fängslad i Evinfängelset i Iran och är allvarligt sjuk. Svenska PEN är en av organisationerna som skrivit under brevet.
Idag, på Fängslade författares dag, uppmärksammar PEN-center över hela världen de författare som hotas, trakasseras, fängslas och dödas till följd av sitt arbete. I år lyfter vi tre personer som just nu sitter fängslade enbart för att de använt sin yttrandefrihet: Alaa Abd El-Fattah, Katsjaryna Andrejeva och Jimmy Lai.
Runt om i världen tar författare stora risker genom att de vågar skriva texter som förtryckande makthavare inte vill höra. Författare utsätts för repressalier, fängslas, trakasseras, tvingas i exil och till och med dödas för det fria ordet. Inför Fängslade författares dag den 15 november introducerar vi härmed ett nytt tema i PEN/Opp som fokuserar på situationen för fängslade författare.
Svenska PEN:s hedersmedlem Dawit Isaak tilldelas Edelstampriset 2024 “för hans enastående insatser och exceptionella mod i att stå upp för yttrandefriheten, sin övertygelse och försvaret av de mänskliga rättigheterna”.
I 39 dagar hölls poeterna Fateme Ekhtesari och Mehdi Moosavi fängslade i Evin-fängelset i Teheran, innan de släpptes mot borgen den 14 januari. De anklagas bland annat för samarbete med oppositionen utomlands. Den 13 januari arrangerades en manifestation till stöd för poeterna utanför iranska ambassaden på Lidingö. Här publicerar vi poeten Roya Zarrins tal.
Vad är det för fel på lite digital avlyssning?
Vem drabbas egentligen av den övervakning som Edward Snowden och andra aktivister avslöjat? Vi behöver veta mer, skriver den amerikanske författaren Larry Siems, som nyligen stämt NSA inför rätta. Det som är säkert är att övervakning leder till större inskränkningar.
Nyskriven poesi från Syrien
Spökstäder, skövlade skogar, brända fruktlundar, miljontals flyktingar, hundratusentals döda, ett pågående krig och en framtid utan utsikter. Så sammanfattas den syriska tragedin. Mitt i detta eller i periferin står syriska intellektuella. En del har gått med den väpnade kampen mot regimen och en del har tagit plats i den politiska delen av kampen. Smärtan av de överväldigande förlusterna kan tysta de mest vältaliga. Men syriska poeter har förvånansvärt inte misskött sin uppgift. Mitt i denna tragedi ljuder deras röster, inte ohörbara. Dikter och reflektioner om den oöverblickbara förstörelsen kommer oavbrutet. Nya oberoende tidskrifter, böcker och enskilda texter via arabiska tidningar och via den elektroniska vägen sprider sig beundransvärt som aldrig förr. Allt som sker måste ha ställt den syriska poeten i en ny situation. Det här numret av Dissidentbloggen lyfter fram detta och ger plats åt sju syriska poeter.
Mer i Dissidentbloggen #10
Belarus: Om en renässansgeneration på flykt • ¬Sierra Leone: Att läsa sig själv och andra – om tillgång till litteratur ¬• Iran: Författaren Roya Zarrin skriver om hur hon drev yogakurser i sin hemstad som ett sätt att sprida och diskutera ¬ • Egypten: Hur ska man kunna agera i enlighet med sina egna ställningstaganden, när man inte vet vad man tar ställning för?
Läs hela numret här
(Illustration: Saadia Hussain)
